2014-10-31, Hovsam mediebevakning, Reform

 

 

 

Kritisk journalistisk granskning av kungahuset är sällsynt. Reform kontaktade medieforskaren Kristina Widestedt och SVT:s programchef Ulf Johansson och ställde frågan: Har mediebevakningen blivit hovsam?

 

25 augusti, 2014. Plötsligt: en liten tsunami avbryter sensommarens utbredda nyhetstorka. Den internationella hovpressen har samlats utanför en gräddgul jugendbyggnad i Danderyd, strax utanför Stockholm. 45 journalister och fotografer. Hungriga kvällstidningsreportrar. Även representanter från SVT och Ekot brottas bakom avspärrningsrepet. För den som kastades in i exempelvis Aftonbladets livesändning var det svårt att ögonblickligen få grepp om dramatiken. Var det en högkalibrig rojalistisk skandal som just hade briserat? Efter en stund kom prinsessan Estelle gåendes, hand i hand med Victoria och Daniel. Kamerorna började smattra. Arvprinsessans sneakers krasade mot gruset. ”Så vitt jag vet är det första gången en tronföljare börjar i förskolan”, aviserade en högröd hovreporter från TV4, som om hon just avslöjat Watergateaffären. Nationella nyhetsbyrån TT sammanfattade: ”Som föräldrar uppmanas Victoria och Daniel att förse sin dotter med varma och tåliga kläder, samt att skicka med matsäck när det är dags för friluftsutflykter.”

 

– Skrev TT verkligen så?

 

Kristina Widestedt forskar om mediebevakningen av det svenska kungahuset och är doktor i journalistik vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet. Hon suckar lite lätt, så att det frasar på andra sidan linjen, när jag läser upp citatet.

 

– Det är klart att det är en indikation på att kungafamiljen är av kommersiellt intresse. Idag kan inte ens de mer etablerade nyhetsaktörerna avstå ifrån den här typen av rapportering.

 

Att medierna väljer att blåsa upp till synes triviala nyheter, som den kungliga förskolepremiären, är inget nytt i sig. Även om den kritiska granskningen också finns där – SVT:s avslöjande om avtalsbrott i samband med statschefens renovering av Stenhammar slott samt TV4:s försök att gå till botten med Silvias pappas kopplingar till nazismen är två exempel från de senaste åren – så tycks den underdåniga rapporteringen ha trappats upp i och med Estelle. En snabb googling ger bland annat resultaten: ”Estelle bakar pepparkakor på Haga” (Aftonbladet), ”Prinsessan Estelle bland hö och traktorer på Öland” (Expressen), ”Bildspecial: Estelle på förskolan” (DN), ”Estelle älskar att dansa” (SVT), ”Prinsessan Estelle fyller två år” (SVD), ”Estelle firar mamma på Victoria-dagen” (SR). Kristina Widestedt forskar bland annat om det journalistiska objektivitetsidealet. Jag frågar henne om det där; när det gäller kungahuset – hur står det sig?

 

– Det beror lite på vad man menar. Enskilda journalister strävar säkert efter objektivitet i sina möten med kungligheterna. Men på en redaktionell nivå är attityden inte alltid objektiv. När det gäller de stora public service-företagen så delar man en slags nationell betydelse med kungahuset. Här finns ett gemensamt symbolvärde. Och i det finns också möjligheter att förstärka varandra.

 

Hur menar du då?

 

– När hovet erbjuder SVT att ställa upp kameror i kyrkan i samband med kronprinsessans bröllop så stärker det SVT, samtidigt som det stärker kungahuset. De spelar på samma planhalva. Visst finns det en risk för att det här urholkar förtroendet för de etablerade medierna. Men i en konkurrenssituation – när antalet klick räknas – då är det en säker väg att gå.

 

Sociala medier har som bekant förändrat medielandskapet under 2000-talet. Paradigmskiftet har bidragit till att ge kungahuset ett informationsövertag. Journalister väljer allt oftare att använda material som kungahuset själva sprider. Kungahuset är aktiva på Twitter, Facebook och har även en egen Youtube-kanal. Gulliga bebisbilder, kungabesök, häst- och vagnparader och uppmärksammandet av olika högtidsdagar är typiska inslag i hovets sociala flöden. En gratulationshälsning till prins Daniel på Facebook i september fick drygt 50 000 likes. Kristina Widestedt menar att situationen bidragit till att det blivit lättare för kungahuset att utöva inflytande på rapporteringen.

 

– De har möjlighet att i ganska hög utsträckning styra över vad som kommer ut i medierna. Särskilt nu i och med småprinsessorna. Estelle och Leonore har en otroligt stor lockelse på folk, och blir ofta klickmonster. Därmed är de också värda sin vikt i guld.

 

Vad vill du se för förändring i granskningen av kungahuset?

 

– Här är det lockande att säga: vilken granskning? Men om jag ska vara lite mer substantiell… Det skulle vara intressant att veta vad kungligheterna faktiskt gör om dagarna. Hur ser en arbetsvecka ut? Vilka är det som bestämmer deras scheman? Vilken roll har hovfunktionärerna i den kungliga familjens arbete? Varför vet man inget om detta? Medierna kunde åtminstone försöka, tycker man. Den bevakningen vi ser är främst en spegling av monarkerna i deras familjefunktioner.

 

Finns det en hovsam inställning till kungahuset på SVT, som det ibland hävdas? Johan Croneman på DN kallade SVT:s bevakning av Victorias bröllop för ”politisk propaganda.”

 

– Man måste skilja på politik och partipolitik. Det handlar i så fall mer om en propaganda för vårt statsskick. Men ja, i den meningen att det finns en opposition, så visst är det en slags politisk propaganda. Men än så länge är det en stor majoritet som stödjer det nuvarande statsskicket.

 

Kristina Widestedt menar att det i stort sett bara finns två typer av bevakning kvar: den hovsamma och den skvallriga. Men Ulf Johansson, programchef för riksnyheter på Sveriges television, tycker inte att man har några problem att vidmakthålla journalistisk objektivitet.

 

– Det finns ett stort intresse från svenska folket att veta saker om kungahuset, även sådant som inte är kritiskt granskande. Det måste vi ha respekt för. Men det är naturligtvis viktigt att vi gör både och.

 

Varför är storleken på den uppmärksamhet vissa kungliga nyheter får, sällan kopplat till hur många människor som faktiskt berörs?

 

– Man kan inte använda det som ett argument: att ställa inslaget mot hur många som berörs. Det är sällan vi utgår från den aspekten i vår rapportering. Saken är att vi alltid har den här typen av lättsamma nyheter som avrundar nyhetsprogrammen. En knorr. Det är något som vi använder oss av, för att rapporteringen inte ska bli för ensidig, och exempelvis bara handla om krig.

 

Ulf Johansson säger att frågan om kritisk granskning av kungahuset – eftersom det är en laddad fråga – ofta diskuteras på SVT.

 

Medieforskaren Katarina Widestedt menar att SVT delar en slags nationell betydelse med kungahuset. Att det finns ett gemensamt symbolvärde och att ni förstärker varandra.

 

– Då blandar hon nog ihop nyhetsverksamheten och programverksamheten. Här finns en strikt uppdelning. I vår roll som public service-bolag gör vi olika typer av sändningar. Allt från riksdagens öppnande till kungabröllop. Och kritiskt granskande journalistik. Det är en del av SVT:s public service-uppdrag. Man kan vara kritisk även mot att vi bevakar till exempel ett kungligt bröllop och man kan tycka vad man vill av kungahuset. Men faktum är att det är en del av vårt statsskick.

 

I augusti sände Aktuellt ett inslag med rubriken: ”Prinsessan Estelles första skoldag”.  Kan den typen av rapportering skapa trovärdighetsproblem för SVT?

 

– Så här: Om vi gör en kritisk granskning av kungen – då får vi hundratals arga mejl. Och om vi rapporterar om mer triviala saker, då menar man att vi kryper för kungahuset. Här gäller det att hitta en balans. En tung nyhetsdag så hade vi valt bort de bilderna från Estelles förskola. Men i en mix kan det finnas ett intresse att se en sådan sak.

 

Ulf Johansson uppvisar avslutningsvis en viss självkritik.

 

– Givetvis kan vi bli än mer framgångsrika i vår bevakning. För att underlätta arbetet vore det självklart bra om det fanns en större öppenhet hos kungahuset. Vi eftersöker bland annat en redovisning av hur pengarna hanteras.  

 

 

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014