2013-10-15, Metro, droger i populärkulturen

 

 

 

Vad har all koks, ganja, horse, speed, syra, piller och tjack – kort sagt narkotika – gjort med musikhistorien? Wkd analyserar knarkets inlyftande på rocken – och listar världens tio mest droginfluerade album.

 

Hur har droger påverkat populärmusiken genom historien? Hade Fleetwood Macs ”Rumours” – ett av de mest sålda albumen genom tiderna – blivit sämre om inte bandet varit påtända under hela inspelningen? Frågan får inte bara soctanter och söndagsskolekverulanter att sätta morgonkaffet i vrångstrupen – den är också förstås helt omöjlig att besvara. Lite förenklat kan man säga att droger som LSD, heroin och cannabis påverkat musikhistorien på samma sätt som burkskrattet har påverkat sitcoms: det har en förstärkande effekt. Ska man göra ett försök att besvara den inledande frågan så borde det rimligen vara mest logiskt att vända sig till förstahandskällan – artisterna själva. Två flagranta exempel?

 

1. Sensommaren 1964 träffar The Beatles Bob Dylan på ett hotellrum i New York. Dylan erbjuder Liverpool-luggarna en joint och efter mötet omdanar världens största band sitt sound i grunden. Från glättig ”I wanna hold your hand”-pop – till disharmonisk ”I am the walrus”-rock.

 

– Fram till dess hade vi hållit oss till whiskey och Coca-Cola, men det där förändrade allt, har Paul McCartney sagt i efterhand.

 

2. Under 1940- och 1950-talet var heroin en enormt populär drog i jazzkretsar. Charlie Parker, Billie Holliday, Chet Baker, Bud Powell och Gene Ammons snortade ”smack” som om det inte fanns någon bakrusig morgondag. I sin självbiografi förklarar Miles Davis varför han använde drogen, den fick honom att spela bättre. Förebilden var Charlie Parker, som enligt Miles:

 

– Spelade röven av sig när han var påtänd.

 

Tänk dig musikhistorien minus drogerna. Tänk dig Jimi Hendrix i ett tolvstegsprogram, Lou Reed på ett AA-möte eller Janis Joplin och Mick Jagger utan abstinens. Då hade vi knappast fått låtar som Hendrix ”Purple Haze”, Reeds ”I’m waiting for the man” eller Rolling Stones ”Rocks off”. Sannolikt kan du också stryka Primal Screams ”Higher than the sun”, Rodriguez ”Sugarman”, Amy Winehouse ”Rehab”, Jefferson Airplanes ”White Rabbit” och Pulps ”Sorted for E’s & Wizz”. Listan på droginfluerade låtar är lika enorm och ogripbar som en meskalinskimrande solnedgång. Slutsats: plocka fram tvärflöjten och skjut lite amfetamin? Mja. Nog så viktigt att påminna om är det faktum att artister som Dinah Washington (sömnpiller), Whitney Houston (kokain), Janis Joplin (heroin), Elvis Presley (mix av tabletter), Jim Morrison (heroin), Johnny Thunders (kokain och metadon) och Gram Parsons (morfin och alkohol) – samtliga döda i överdoser – sannolikt hade förlängt sina karriärer betydligt om de skapat mer och pundat mindre.

 

10 droginfluerade album

 

”Kind of blue” (1959) – Miles Davis

 

Det bäst säljande jazzalbumet genom alla tider skapades av en man som snortade heroin genom hela sin karriär. Inte konstigt att han kände sig ”Kind of blue” – den mängden knark i blodet bör ha skapat en rätt omild bakisångest.

 

”Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band” (1967) – The Beatles

 

2003 släppte Rolling Stone ett specialnummer med en förteckning över de 500 bästa albumen. Listan toppades av ”Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band”. Albumet hade sannolikt inte blivit till om det inte vore för den hallucinogena drogen LSD.

 

”The Velvet Underground & Nico” (1967) – The Velvet Underground & Nico

 

Lou Reed har genom åren haft halva Afghanistan i sina ådror. En del menar att hans soloalbum ”Berlin” var ännu mer droginfluerat – men låtar som ”I’m waiting for the man” och ”Heroin”, på ”bananskivan”, är lika lättolkade som en nubbevisa.

 

”Pearl” (1971) – Janis Joplin

 

Janis Joplin dog tragiskt, 27 år ung. Det räcker med att lyssna på hennes röst för att förstå varför. Den kraftfulla sången är tydligt präglad av hennes djupa heroinberoende. Det paradoxala är att det är just detta som gör samma sång så oemotståndlig.

 

”There´s a riot goin’ on” (1971) – Sly and the family stone

 

Har beskrivits som det album i rockhistorien som sammanfattar kokainets bieffekter – som exempelvis paranoia – allra bäst. Sly själv drog i sig sådana vettlösa mängder av drogen före och under inspelningen att albumet bitvis blev, till skillnad från deras tidigare, både mörk och skrämmande.

 

”Station to station” (1976) – David Bowie

 

En sak sammanfattar allt om hur droginfluerat det här albumet är: David Bowie minns överhuvudtaget inte att han spelade in det. Före inspelningen var han så nerknarkad att han var vaken sex dygn i sträck och hade en diet som bestod uteslutande av paprika och drack mjölk.

 

”Rumours” (1977) – Fleetwood Mac

 

Under inspelningen av ”Rumours” sägs det att ljudteknikern blev så trött på att medlemmarna var konstant påtända att han vid ett tillfälle tog med sig en påse vitt pulver till studion. När han skulle öppna den låtsades han att den gick sönder – varpå bandmedlemmarna kastade sig på golvet och började snorta… mjöl.

 

”Screamadelica” (1991) – Primal Scream

 

När den brittiska musiktidningen NME för några år sedan rankade världens mest droginfluerade album genom tiderna – då placerades ”Screamadelica” på första plats. På ”Loaded” sjunger Bobby Gillespie – som förklarat att ecstasy var centralt för skivans sublima sound – ”We wanna be free to do what we wanna do. And we wanna get loaded.”

 

”Back to black” (2006) – Amy Winehouse

 

Amy Winehouse är ett utmärkt exempel på att det går att vara drogberoende och samtidigt göra ett alldeles strålande album. Titlarna på albumets första och sista spår säger allt om Winehouse tillstånd vid tiden: ”Rehab” och ”Addicted”.

 

”Tha Carter III” (2008) – Lil Wayne

 

2009 skrev satirtidningen The Onion att den amerikanska narkotikapolisen hade rekryterat Lil Wayne till kriget mot drogerna och sänt honom över gränsen mot Mexiko för att tömma landet på knark. På det stora genombrottsalbumet ”Tha Carter III” – som på ett tydligt sätt influerat de perversa och absurda texterna – rappar han: “I’m used to promethazine [ett läkemedel], in two cups, I’m screwed up”.

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014