2013-03-21, Metro, intervju: Amanda Jenssen

 

 

 

Amanda Jenssens album ”Hymns for the haunted” har redan sålt guld och nu är hon inne i en intensiv turnéperiod – på fredagen spelar hon på Berns. Wkd:s Johan Kellman Larsson träffade henne på anrika Tennstopet och pratade Melodifestivalen, The Kinks och fjärilar i magen.

 

Vresiga Tennstopet har legat på Dalagatan 50 sedan 1965, och i allt väsentligt sett likadan ut sedan dess. Den typiske besökaren är kort sagt en person som lever efter devisen, ”Det var bättre förr”. Krogen är med andra ord perfekt för Amanda Jenssen. Hit har Lundatjejen, som närmast förkroppsligar den engelska termen ”vintage”, gått åtskilliga gånger.

När hon kliver in på ”Stopet” den här eftermiddagen leder tankarna knappast till en före detta ”Idol”-deltagare, snarare till Nico. Eller Monica Zetterlund.

 

Varför ses vi på Tennstopet?

 

– Jag bor i närheten och är ofta här. Särskilt i dartrummet, där är det väldigt murrig stämning. Ska jag gå ut så bryr jag mig mycket om miljön. Jag tycker även om det gamla fiket Ritorno på Odengatan, det är också smutsigt på rätt sätt. Av samma anledning känns det särskilt kul att jag ska spela på Berns på fredag (läs i kväll, reds anm). Om Berns hade två kompisar så skulle det vara Ritorno och Tennstopet.

 

Du vurmar ju mycket för estetik från svunna tider, vilket också är tydligt i din musik.

– Allt var snyggare då, mer gediget. Det var ingen slit och släng-kultur på samma sätt. Jag gillade också ljussättningen förr i tiden. Dovt ljus och sammet, typ en kväll i veckan, man behöver det.

 

Du spelade i Malmö i helgen, hur var det?

 

– Det är alltid speciellt att spela i Skåne. När du vet att det är en massa vänner och bekanta i publiken blir det alltid lite extra press. Det är överlag skoj att spela igen, det var ju tre år sedan senast nu. Det är kul att få ett ansikte på dem som gillar musiken.

 

Hur ser de ut?

 

– Det är hög medelålder faktiskt, säkert 45. Jag tycker det är supermäktigt. De äldre har ju bra musiksmak också, de lyssnar ofta på samma sak som jag.

 

Har du följt Melodifestivalen?

 

– Lite i smyg, så där. Melodifestivalen är inte min grej men jag har samtidigt ingen lust att vara anti, att sitta och hemmahata någon på tv. Det känns lite farligt. Jag kan se humorn i det programmet, det är som en stor cirkus och det är det som gör det underhållande.

 

När ska du släppa något på svenska?

 

– Sjukt att du frågar det ... För två veckor sedan skrev jag faktiskt en låt med svensk text, det låter som en svensk sommarvisa. Vi får se vad som händer.

 

Blir du nervös före ett gig?

 

– Det finns bra och dålig nervositet. Jag tycker om att känna fjärilar i magen, jag kan nästan få det nu bara jag tänker på konserten på Berns. Den känslan gör mig vaken.

 

Vad lyssnar du på för musik, vad lyssnade du på i Spotify senast, till exempel?

 

– Jag kan kolla, vänta. (Amanda klickar fram Spotify på sin Iphone och visar upp den och skrattar: ”All day and all of the night” med The Kinks, syns på skärmen.)

 

Apropå den låttiteln, festar ni mycket på turnéerna?

 

– Det är klart att det ofta blir kalas. Samtidigt skulle jag aldrig festa på bekostnad av nästa dags gig. Det skulle kännas sorgligt.

 

Du har ingen Pete Doherty i dig på det sättet?

 

– Alla har väl någon liten Pete i sig kanske, och var vi än spelar är det ju fest. Det gäller att hitta en bra balans bara.

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014