2013-03-29, Metro, intervju: Henrik Dorsin

 

 

 

Snart 30 år efter att Henrik Dorsin såg favoritfilmen ”Jönssonligan får guldfeber” på bio gör han nu sin debut på Dramaten – i en föreställning regisserad av Gösta Ekman. Wkd:s Johan Kellman Larsson tog en stout med den folkkäre skådespelaren.

 

Hotellbaren. Knappast något annat rum i den urbana miljön är så tidlöst, flyktigt och ensamvänligt. Att den folkkäre skådespelaren och humoristen Henrik Dorsin väljer att ses på Hotell Amaranten på Kungsholmen är inte bara för att han bor ett stenkast bort, utan också med anledning av hotellbarens främsta kännetecken: anonymiteten. Han funderar först på mineralvatten men tittar sedan plirande på kyparen: ”Kanske en öl ändå, gärna en stout.”

 

Vad är ditt förhållande till kändisskapet?

 

– Jag drar gärna inte till mig uppmärksamhet i onödan, därför gillar jag hotellbarer. Jag är inte jätteförtjust i att dra ut på krogen, och gör jag det så får det gärna vara med ett stort gäng som alla är kändare än mig. Jag är glad att folk gillar det jag gör, men problemet är när alkohol kommer in i bilden. Det kan bli en slags mobbningskänsla när någon kommer fram och vrålar: ”Öh, Ove, får man ta en bild eller?!”, och dunkar dig i ryggen.

 

Ibland kan jag vara lite nervös när jag ska intervjua någon känd person, men du verkar så oerhört sympatisk. Dig är jag inte ett dugg skraj för.

 

– Vad bra, vad skönt. Jag blir jätteglad att du säger det. För mig är det viktigt att vara juste och trevlig. Jag vill aldrig genera någon. Och det ska sägas, jag kan också vara nervös inför att träffa nya människor, som inför det här mötet. Jag vet ju inte vilka ni är.

 

Är det på så sätt befriande att spela Ove i ”Solsidan”, som ju inte har några sociala begränsningar alls?

 

– Precis, han kan göra massa saker som jag bara skulle drömma om. Det värsta jag vet är när det blir socialt obekvämt, medan karaktären Ove är en metafor för allt som är trubbigt.

 

Mitt favoritklipp på Youtube – all time – är när du i humorprogrammet ”Extra, extra” imiterar ”Sickan” och Wall Enberg.

 

– Just det klippet haha! ”Jönssonligan får guldfeber” var den första filmen jag såg på bio och det blev en ögonöppnare. De kommande åren hyrde jag den på video, jämnt. Jag tittar fortfarande på den med mina barn, replikerna kan jag utantill.

 

Och nu arbetar du för första gången med Gösta Ekman på Dramaten.

 

– Det blev ett speciellt första möte. Men det släppte efter ett tag, går du omkring och idoliserar dina kollegor så blir det inget bra. Jag tyckte det var lite pinsamt när jag en av de första dagarna sa till sufflören i förbifarten: ”Den där repliken sitter nu, allt är tajmat och klart in i minsta detalj.” Gösta stod bredvid och hörde, men han blev bara glad.

 

Du tycks vara rolig i allt du gör. Till och med när du blev sjuk under en tv-inspelning med Filip och Fredrik, då var det en jävligt komisk sjukdom: tarmludd i testikeln!

 

– Folk brukar säga att jag är som en liten farbror. Och så tillvida att jag brukar få gubbsjukdomar stämmer det rätt bra, jag har haft ljumskbråck och hemorrojder också.

 

I en intervju för några år sedan sa du att din framtidsdröm var att gå runt i stråhatt, vit linnekostym och plocka apelsiner på Mallorca – gäller den fortfarande?

 

– Just då var jag inne i en period då jag jobbade extremt mycket. Nu är det lugnare och jag har många spännande projekt på gång. Så linnekostymen får nog hänga i garderoben ett tag till, eller åka ner i malpåsen.

 

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014