2013-12-15, Metro, intervju: Jonas Karlsson

 

 

 

Jonas Karlsson är ständigt aktuell. Nu med nya boken ”God Jul” och föreställningen ”Rain Man”. Wkd:s Johan Kellman Larsson stämde träff på Hotel Rival med skådespelaren och författaren – som drömmer om att flytta ut på landet och skriva på heltid.

 

Jonas Karlsson drar handen genom luggen och tar en klunk mineralvatten. Vi sitter i bistron på Benny Anderssons Hotel Rival mitt på Södermalm och blickar ut över ett kylslaget Mariatorget. Författaren och skådespelaren Jonas Karlsson bor runt knuten. På hotellets anrika teaterscen, en trappa ner, har han spelat ”Rain Man” tillsammans med Robert Gustafsson hela hösten.

 

Vad tycker du om att bli intervjuad, du syns inte så ofta i pressen?

 

– Jag har inget begär efter att vara mer offentlig än jag redan är och försöker därför hålla nere på intervjuerna. Fick jag bestämma helt själv så skulle jag nog inte synas alls utanför mitt jobb. Det verkar härligt att vara en Lars Winnerbäck-typ som aldrig gör någon press. Samtidigt är det tudelat, jag kan också tycka att det är trevligt och ibland kan det vara intressant att prata om det man gjort.

 

I din nya bok skriver du återigen om det som händer i utkanten av tillvaron, livets undertoner kan man kanske säga.

 

– Är det dina ord? Jag håller verkligen med. Många skriver redan om de stora gesterna, uppslitande saker eller de stora kriserna i livet. Det är förstås inget fel med det men jag roas mer av det subtila, det som du kallar undertoner. Det lilla kan berätta mycket om det stora.”God Jul” utspelar sig i ett kommunhus – en arbetsplats som inte är helt olik en institutionsteater.

 

Du ger ut noveller, spelar föreställningar och filmar vad det verkar hela tiden. Finns det några likheter mellan dig och karaktären Tomas din novell ”Det andra målet” – som är ”gift med arbetet”?

 

– Jag får den frågan ofta: hur hinner du med? Saken är den att jag gillar mitt jobb. Men visst, tidvis blir det lite för mycket. Å andra sidan är jag ledig mycket i perioder. Att jag började skriva berodde till stor del på att det fungerar bra med familjelivet. Arbetet med teater och film är svårare… då är du borta mycket på kvällar och helger, det är inte så roligt.

 

Du skulle helst skriva på heltid?

 

– Jag dagdrömmer om det. Att hela familjen ska flytta ut på landet och att jag ska lägga skådespeleriet på hyllan. När jag säger det brukar min fru svara: ”Jag ger dig tre veckor, sen kommer du längta tillbaka till teatern!” Jag litar nog på henne i det fallet.

 

Blir du fortfarande nervös innan du går på scen?

 

– Ja, och det är jobbigt faktiskt. Samtidigt är det så otroligt roligt och spännande. Och: det ska väl vara slitigt – jag tänker att det hör till. Det är nog bra för prestationen om det känns som att någonting står på spel.

 

För ett par år sedan sa du att du inte identifierar dig som författare. Har det där förändrats?

 

– Jag tror det… Min novell ”Rummet” har blivit översatt till flera länder, England, USA, Kina och så vidare. I våras var jag på en liten turné i Östeuropa, och där känner de mig bara som författare. Det är otroligt kul att åka iväg så där, helt plötsligt sitter man i radiohuset i Sofia och pratar litteratur.

 

Du har blivit lite av en novellens förkämpe i Sverige. Blev du glad när Alice Munro vann Nobelpriset?

 

– Väldigt glad. Men jag trodde aldrig att hon skulle vinna, just för att hon skriver noveller.

 

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014