2013-05-10, Metro, intervju: Shima Niavarani

 

 

 

Shima Niavarani är skådespelare, artist och dramatiker. Hon slog igenom redan som 19-åring och just nu gör hon succé i den hyllade föreställningen ”Apatiska för nybörjare” på Stadsteatern. Wkd:s Johan Kellman Larsson tog en cappuccino med en stigande stjärna på teaterhimlen.

 

Björns trädgård är sannolikt den fulaste platsen på Södermalm. I huvudsak ett tillhål för bänkalkisar och kedjerökande skejtare. Det som räddar Medborgarplatsens egen bakgård från komplett förfall är Babylon. En pigg liten krog för den otvungna Söderpubliken. En fredagkväll här ser alla gäster ut som statister ur tv-serien ”Girls”. Skådespelaren Shima Niavarani beställer in en kopp cappuccino, i förhoppning om att det ska lindra en envis vårsnuva.

 

Varför ses vi på Babylon?

 

– Här händer det att mina vänner spelar skivor, det är god mat och underbar personal. Men jag är ingen sån barmänniska egentligen. Jag jobbar ofta på kvällarna, så när andra sitter på krogen står jag på scen.

 

Jag tycker att du är fantastisk i ”Apatiska för nybörjare” som spelas på Stadsteatern – är du nöjd med hur pjäsen blev?

 

– Den behandlar ett komplext ämne, apatiska flyktingbarn, med både skratt och tårar. Och så använder pjäsen humor för att åskådliggöra de mekanismer och den misstro som ledde fram till övergreppen mot de apatiska barnen och deras familjers rättigheter. Inte så många vet vad som egentligen hände. Det är också ett ämne som ligger nära min egen perception av vår samtid och av hur systemet fungerar.

 

I höstas sändes tv-serien ”Allt faller” på TV4 där du medverkade tillsammans med bland andra Jonas Gardell och Johan Rheborg. Jag tycker att det är det mest nyskapande TV4 gjort på många år.

 

– Jo, det var nog lite unikt att en kommersiell kanal faktiskt genomförde ett så pass annorlunda projekt. Jag känner en enorm kärlek till Henrik Schyffert, som regisserade. Jag hoppas svenska folket inser hur begåvad han är. Han borde regissera mer, mycket mer.

 

I ditt ”Sommar”-program berättade du om resan från medelklassens Teheran till en flyktingförläggning i Jämtland. I din barndom vaknar du en natt av att Saddam Husseins bomber träffar ert hus. Hur har det där påverkat dig tror du?

 

– Det är svårt att veta. Jag ser de upplevelserna som en av många byggstenar i min personlighet. Jag kan inte direkt koppla samman någon viss händelse i barndomen med hur jag är i dag. Det är väl därför folk går i psykoanalys i 20 år antar jag. För mig har det inte varit så relevant, mer än att det skapat en förståelse för vad jag har att gräva ur. Möjligen är det så att jag blivit intresserad av de stora känslornas dramatik just för att jag haft en dramatisk bakgrund. Att jag stängt inne något under lång tid som jag nu vill förmedla.

 

Vad kan du berätta om din kommande musikal ”Shima is a punk rocker”?

 

– Inte så mycket alls ännu tyvärr! Förutom att jag kommer komponera, regissera och spela själv.

 

Titeln är helt genial i alla fall. Jag vet att du har en speciell relation till Rocky-filmerna?

 

– De är liksom sinnebilden för revansch, och har på så sätt blivit en symbol för min uppväxt. Vid ett tillfälle när jag hade en motgång i livet lämnade min mamma en lapp till mig där hon skrev: ”Skit i allt. Tänk på Rocky 3 och 4.”

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014