2013-10-18, Metro, intervju: Soran Ismail

 

 

 

Soran Ismail och Magnus Betnér turnerar just nu landet runt med den hyllade standupföreställningen ”En skam för Sverige.” Wkd:s Johan Kellman Larsson träffade Soran över en läsk och pratade om komikerförebilder, nynazism och den nya showen.

 

”Fan vad tung du är.” Våra starkölsrusiga bordsgrannar på sportbaren Retro på Sveavägen – Soran Ismails stammishak – blir överlyckliga när de får ta en bild med den djupt samhällsengagerade humoristen från Knivsta. Den timmeslånga intervjun avbryts flera gånger på samma sätt, alla vill ha en bit av Soran. Sommarprat, oräkneliga tv-program, flera bejublade turnéer och den så kallade "Järnrörsskandalen" förra året som fick tre Sverigedemokrater att avgå, har gjort den oförvägna 25-åringen folkkär.

 

Varför ses vi på Retro?

 

– För att du tvingade mig att välja en plats som betyder någonting men det finns inget sånt ställe egentligen. Men här har jag i alla fall varit mycket genom åren.

 

Jag kanske är på Norra Brunn som ju ligger där (pekar) och gigar en kväll, sen går jag hit efteråt och super skallen av mig, dagen efter kommer jag hit och kollar på fotboll. Ungefär så.

 

Berätta om din och Magnus Betnérs nya show ”En skam för Sverige”.

 

– Vi kör en timme standup var. Och där vill jag egentligen sätta punkt för programbeskrivningen. Det är inga stora överraskningar, ingen kommer börja trolla eller jonglera. Vi pratar om det som engagerar oss, som journalistik och rasism. Magnus ville att den skulle heta ”En skam för Sverige” eftersom när folk som är förbannade på honom mejlar, så brukar de skriva det i ämnesraden.

 

Lever ni rockstjärneliv på turnén?

 

– Klart det blir en del krökande. Men det är inte så mycket rock’n’roll i typ Linköping en tisdag kväll. Man går ut och käkar, drar några shots och går och lägger sig. Det är inte så sexigt, men visst, det är ett bra liv. Överlag är det nog fler som vill knulla en rockmusiker än en komiker.

 

Jag tänker att det krävs en oräddhet för att vara så pass frispråkig som du är, på och utanför scenen. Varifrån kommer det modet?

 

– Nynazismen frodades i Knivsta under min uppväxt. Folk kunde ställa sig upp och heila på förfesterna. Det här är något som jag tampats med hela livet. Men jag ser inte mig själv som modig när jag tar en diskussion.

 

Du är aldrig rädd?

 

– Jag funkar inte så. Diskussionen är alldeles för viktig. Jag väger 60 kilo, om någon vill spöa upp mig så är det inte så svårt. Perioden efter konfrontationen med Sverigedemokraterna på Kungsgatan så diskuterade du rasism väldigt intensivt, i morgonsoffor och på debattsidor.

 

– Att vara komiker innefattar enligt mig så mycket mer än att bara sitta och tramsa i Parlamentet. För mig är en komiker absolut en del av samhällsdebatten.

 

Vilka komiker ser du upp till?

 

– I Sverige är det Magnus Betnér. Internationellt: Doug Stanhope, Stewart Lee, Dave Chapelle… Och Louis CK förstås, som jag är tokig i. Jag känner mig alltid som en fjortis när jag bara: ”Jag upptäckte honom först!”

 

När Jonas Gardell skämtade om muslimer på Twitter så reagerade du?

 

– Han får skämta om vad han vill. Men om Gardell skämtar om muslimer och muslimer blir arga – då kan han inte påstå att yttrandefriheten är hotad. Däri ligger min invändning. Det är jättekonstigt att du ska få säga vad du vill, om vad du vill, utan att någon ska få bli upprörd.

 

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014