2014-03-15, Metro, Politisk humor

 

 

 

Svensk politik – är det något slags skämt eller? Fler och fler komiker menar det. Den politiska satiren har fått ett rejält uppsving inför höstens riksdagsval. Nu vill humoristerna vara med och förändra samhällsklimatet.

 

Den första januari i år legaliserades cannabis i den amerikanska delstaten Colorado. Dagen efter rapporterade satirsajten The Daily Currant reformens omedelbara och förödande konsekvenser: ”Marijuanaöverdoser dödar 37 personer i Colorado.” En av de döda sades vara den före detta metaamfetaminförsäljaren Jesse Bruce Pinkman från Albuquerque. Några dagar senare lade Beatrice Ask ut en länk till artikeln på sin Facebook-sida och skrev:

 

”Dumt och sorgligt. Min första motion i ungdomsförbundet hette ’Krossa knarket!’ I den frågan har jag inte ändrat uppfattning alls.”

 

Att kalla det här utspelet en antiklimax vore att förolämpa inte bara klimaxar utan även prefix. Man kan nästan se den svårartade paniken på Justitiedepartementet framför sig. Det hade just brunnit i huvudet på Ask (no pun intended). Och det var svårt att veta vad som var värst. Här fanns så många lager av potentiellt 24 karats satirguld. Många kritiserade Ask för den rekordrisiga källkritiken. Andra menade att hon – landets justitieminister – borde ha koll på att Marijuana-överdoser existerar i ungefär samma utsträckning som sverigedemokratiska feminister. Själv blev jag rätt bestört över att statsrådet uppenbarligen aldrig kollat på ”Breaking Bad”. Sorgligast av allt med soppan var dock att det inte fanns en svensk Jon Stewart eller Stephen Colbert som samma dag kunde sätta tänderna i klavertrampet. Ask-gate gjorde det plötsligt glasklart: Den politiska humorn borde kunna fira stora triumfer i moder Svea. Föreställ dig själv vad ett dagsaktuellt satirprogram i prime time tv-rutan skulle kunna göra med järnrörsskandalen, en dumpad statsminister, S-politiker som snattar fulwhiskey på bolaget och finansministerns avknipsade hästsvans. Där är vi som bekant inte ännu – men på flera andra håll har den politiska satiren faktiskt börjat vakna till liv inför höstens riksdagsval. Föreställningar som ”Svinrik”, ”Koalitionen”, ”Statsminister Özz Nujen” och en ”Skam för Sverige”, podcasts som ”Lilla Drevet”, tv-program som ”SNN News” samt radioprogram som ”Tankesmedjan” är några exempel på aktuell politisk satir. Seritecknaren, bloggaren och satirikern Nanna Johansson menar att den politiska humorn är på uppgång.

 

– Just nu går det nästan inflation i den. Men vi kommer nog se betydligt mindre satir efter september. Det spelar ingen större roll, för mängden bra satir verkar vara rätt konstant. Det görs väldigt mycket slafsig politisk humor, och det säger jag inte för att snobba mig, för jag själv har bidragit med min beskärda del av uselhet. Problemet är att det är svårt att få satir rolig på riktigt. Man lyckas kanske en gång av tio, och det om man är skicklig.

 

Özz Nûjen – vars politiska standupföreställning ”Statsminister Özz Nujen” har premiär i kväll – tycker att public service absoluta objektivitetsprinciper är en stor anledning till att satiren länge varit så eftersatt i Sverige.

 

– Det är väldigt svårt att göra bra satir utan att ta ställning. Och det är många komiker med mig som gärna vill men inte kan gå tillräckligt lång i public service kanaler. Det påverkar klimatet. SVT:s utskällda satirprogram ”Elfte timmen” som sändes i samband med förra valet led av exakt det problemet.

 

Özz Nûjens synpunkt på public service vidimeras särskilt i ljuset av två av vårvinterns allra mest uppmärksammade mediehändelser: Soran Ismails avstängning från Sveriges Radio och norska NRK:s censurering av Özz Nûjens rasistdebatt med Jens Stoltenberg i Skavlan. Özz Nûjen tror att politiska skämt kan fungera som en injektion, att få folk att haja till.

 

– I dag samlas alla partier i mitten, där tror jag att humor kan vara ett verktyg för att luckra upp. Politik är alldeles för viktigt för att lägga i händerna på politikerna.

 

Som grädde på det rådande inhemska satirmoset, som alltså måste sägas vara ovanligt matigt, kommer i maj den amerikansk-iranske politiske komikern Maz Jobrani på besök. Han har gjort sig känd för att skämta om ras, religion och stereotyper.

 

– När jag började göra mina föreställningar i USA så kändes det genast som att den här sortens politiska humor var något som folk hade väntat på. Jag ville och vill porträttera muslimer och människor med arabiskt påbrå på ett annat sätt än vad det normalt görs i media. Komma bort från de negativa stereotyperna. Med hjälp av humor går det att luckra upp många av de paranojor och märkliga föreställningar som folk har av araber, säger Maz Jobrani på telefon ifrån Los Angeles.

 

Maz Jobrani har turnerat världen över och synts i de stora talkshowerna “The Tonight Show” med Jay Leno och ”The Colbert Report”. När han startade så var han en av de första komikerna i USA med iranskt påbrå. Men i stället för att dölja det så gjorde han det till en del av sin standup. Han betraktar sig inte som en politisk komiker, men säger samtidigt att en stor del av hans material är samhällsdrivet.

 

– Jag brukar säga att humor är som att ge folk sin medicin med apelsinjuice. De blir bättre utan att riktigt veta varför.

 

Att uppträda i Sverige tycker Maz Jobrani är som att giga i Washington, säger han. Det är en internationell publik, och folk är väldigt allmänbildade. Senaste gången han var i Sverige var 2012.

 

– Det är så klart tacksamt eftersom jag ibland gör humor som har flera olika lager. Men det viktigaste för mig är, i slutet av dagen, alltid att få folk att skratta.

 

 

 

 

 

 

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014