2014-03-01, Metro, Rebecka Hemse

 

 

 

Rebecka Hemse spelar Shakespeare på Dramatens stora scen i vår – men hon är mest känd i rollen som Martin Becks dotter. Wkd:s Johan Kellman Larsson träffade den medieskygga skådespelaren över en extra stark latte i Östermalmshallen.

 

Rebecka Hemse tittar upp i taket på Östermalms resliga och prisade Saluhall; för dagen ovanligt folktom och sportlovssömnig. ”Jag tycker mycket om att gå hit, det är sådan rymd.” Hon är inne i slutspurten av repetitionerna av nationalscenens stora vårsatsning: Shakespeares ”Rikard III”, med Jonas Karlsson som protagonisten. Själv gör Hemse rollen som den mordiske kungens fru. Hon är lite trött, ”alldeles kokt i skallen”, pustar hon, och beställer en latte, extra stark, i den behagliga baren på Lisa Elmqvists fiskhandel.

 

Vad kan du berätta om föreställningen?

 

– Vi arbetar med stort allvar, men också mycket med humor. Det är en jättebra ensemble och roligt att arbeta med Jonas Karlsson som jag bara har filmat med tidigare.

 

Jag fick inte komma på genomdrag eftersom produktionen befinner sig ”i ett känsligt läge”?

 

– När man detaljrepar som vi gör nu så är det inte så kul att se. Och just nu ville vi heller inte ha några utomstående i lokalen. Väldigt snart kommer det ändå komma folk dit som ska tycka en massa.

 

Hur känner du inför recensioner?

 

– Det är vidrigt. Allt annat med det här jobbet är fantastiskt, men just den biten är jobbig. Det finns ett läge när man är så oerhört utsatt för andras tyckande, och det är runt premiären. Man är känslig och sårbar, ungefär som när man var liten och skulle visa upp en teckning man hade ritat. Man önskar så mycket att folk ska begripa vad det föreställer.

 

Du gjorde din första tv-intervju på 20 år i fjol. Varför undviker du sådana sammanhang?

 

– Jag har oftast valt bort det eftersom jag lätt blir obekväm i sådana situationer. Utanför mitt arbete så har jag ingen lust att vara en entertainer, eller på något sätt framställa mig själv. När jag ser andra intervjuas så ser jag ofta människor som är mer eller mindre bra på att spela sig själva, och det har jag ingen lust med. Jag kan bli provocerad av att man ska vara så självklar och självsäker jämt, genans är det skamligaste som finns i dag. Jag blir glad om jag kan ha möten utanför jobbet som får vara precis så stolpiga och märkliga som de är i verkliga livet.

 

Genom din roll i Beck-filmerna, som vevas på TV4 år efter år så har du blivit Martin Becks dotter Inger med hela svenska folket.

 

– Det verkar finnas något i den där evigt pågående kärleksfulla grälandet mellan Martin och Inger som folk känner igen sig i.

 

Du har gjort en rad stora teaterroller men är ändå mest känd för en konventionell tv-deckare.

 

– Det är för att man kommer hem till folks vardagsrum, de behöver inte förflytta sig till teatern. Jag hoppas att folk inte tänker på Becks dotter när de ser Rikard III, och gör de det, då är jag väl inte tillräckligt bra.

 

Och nu har du tackat ja till nya Beck-filmer.

 

– Vi börjar spela in nu i dagarna faktiskt. Det är ett fint gäng och det ska bli kul att träffa alla igen.

 

Du gick på Waldorfskola och började spela teater som tolvåring, varför blev det just teater?

 

– Jag älskar det kollektiva, och att det är så många olika uttryck som möts. Musik, bild, text, gestaltning – det är allt. Jag kan fortfarande bli så lycklig av det. Det där nuet i rummet, att det inte går att spara.

 

 

 

 

 

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014