2014-02-05, Metro, Stor

 

 

 

På onsdag avgörs grammisgalan och Stor är trefaldigt nominerad, bland annat i kategorin Bästa album. Wkd:s Johan Kellman Larsson tog ett glas Ayran med svensk hiphops framtid, på Forno Emilio i Norsborg.

 

”Latin Kings banade vägen”, säger tonårskillen i luvtröja som just fått syn på sin idol Stor, ”men det här är svensk hiphops framtid, tro mig, jag svär”. Stor ler blygsamt. Vi sitter på Forno Emilio, Norsborgs libanesiska kvartersdeli. Den unga killen är inte ensam om den här åsikten. Tvärtom. Just nu verkar alla lyssna på svensk rap. Och inte sällan är musiken producerad – precis som Stors senaste album ”Shere Khan XIII” – av Redline Recordings. Om skivbolaget Redline är det svenska raphögkvarteret, då är Forno Emilio svensk hiphops egen lunchkantin. Hit promenerar nämligen Redline-musikerna varje dag för att käka. Stor beställer två glas Ayran, en saltad yoghurtdryck: ”Det är perfekt när man är bakis”.

 

Jag hörde att Stor är ett öknamn som du fick i skolan för att du var överviktig?

 

– Äh, en artikel skrev så där, att jag var mobbad, men det var väl bara någon journalist som försökte göra min story mer intressant. Så här: jag var tjock när jag var liten. Och så rappade jag med en kille som var kort. Och då började folk kalla oss för Stor och Liten. Sedan följde smeknamnet Stor med.

 

Det tog några år för dig att följa upp 2009 års mixtape ”Nya skolans ledare”, som du prisades för på P3 Guld.

 

– Det rann ut i sanden på något sätt, jag ville inte göra samma sak en gång till. Yngre fans brukar fråga mig: ”Hur blir man känd?” Alltså, känd, det kan vem som helst bli, det räcker med att ha sex i tv. Man ska inte göra det här för att bli känd, man ska göra det för att man gör det bra. När jag släppte mitt första album så hade jag arbetat stenhårt i det tysta i sex år.

 

Vad bottnar Redline Recordings framgångar de senaste åren i?

 

– Sverige har blivit ett mycket hårdare och kallare land. Det väcker nya röster. Förut avfärdades svensk hiphop: ”Äh, det där är bara i förorten de håller på med sånt”. Men nu talar siffrorna på Youtube sitt tydliga språk. Det är så mycket gubbar och tanter som har åsikter om vad som är bra musik, när de i själva verket borde syssla med någonting annat.

 

På ”När man é liten så vill man vara stor” så rappar du att du är ”skolad av Neruda och Mistral” – har din språkbegåvning en litterär botten?

 

– När jag var liten så läste jag fett mycket böcker. Betade av alla klassiker. Jag och pappa pratade mycket om ord och litteratur. Ordens ursprung har alltid intresserat mig. Min pappa var tidigare språklärare på Stockholms Universitet och han är som ett uppslagsverk. Men rap är mycket mer än bara ord. Du måste ha en bra output, kunna kontrollera din röst, vara musikalisk, kaxig och ha taktkänsla.

 

Du har sagt att du inte vill göra crossovers med andra artister?

 

– Att samarbeta med Lisa Ekdahl eller någon melodifestivalartist skulle ge mig massa uppmärksamhet, men det skulle vara falskt. Det handlar inte om att jag inte gillar de där artisterna, snarare att jag vill bygga vidare på hiphop-scenen.

 

En intervju med dig i Nöjesguiden från i somras fick rubriken ”Stor lever drömmen”. Känns det så?

 

– Nja, alltså, drömmen förnyas hela tiden. Nu har jag en annan dröm som jag lever efter. Nya och bättre och större drömmar.

 

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014