2013-04-15, Plaza, Möbelfabriken Gemla

 

 

 

Djupt in i de småländska skogarna ligger Gemla, landets äldsta möbelfabrik. Här har yrkesskickliga hantverkare tämjt bok och ask i 150 år. Tack var formgivare som Jonas Bohlin och Lisa Hilland har Gemla de senaste åren upplevt en renässans. Plaza reste till Diö – bruksorten där träet finner sin form.

 

Marshimlen över bruksorten Diö, strax norr om Älmhult, är klarblå. Luften frisk och bitande kall. Jörgen Karlén drar jackan om sig när vi promenerar över det gamla fabriksområdet. Han berättar passionerat om Gemla, landets äldsta möbelfabrik, som han sedan tre år tillbaka är chef över. Där vi går har vi utsikt över sjön Möckeln, som glittrar i den första vårsolen.

 

– Vi var tvungen att överge den gamla industrifastigheten. Där finns ett kraftigt renoveringsbehov och vi skulle inte klara det ekonomiskt. I dag förfogar vi över 6000 kvadratmeter, i den nyare fabriksbyggnaden där borta, säger Jörgen Karlén och pekar.

 

Här i Götalands inland, mitt i de småländska gammelskogarna, har Gemla tillverkat möbler i 150 år. I början av nittonhundratalet lämnade den första böjträstolen fabriken i Diö. Just den produkten har genom åren blivit Gemlas främsta kännetecken. Att promenera omkring här, med vårgruset krasande under skorna, är som att öppna ett historiskt fönster och kika rakt in i den svenska möbelhistorien. Sedan Jörgen Karlén tog över har den anrika möbelfabriken upplevt en mindre renässans. Ett steg har varit att avveckla verksamheten i den gamla funkisbyggnaden, kvar där finns bara en utställning över Gemlas historia. 2011 fick Gemla en ordentlig nytändning efter att företaget anlade en ny strategi inför Möbelmässan i Stockholm. I stället för att som under tidigare år presentera ett brett urval av sitt sortiment, valde man att ta med sig tjugo exemplar av en enda produkt: ”Vilda”. Den nya stolen var signerad Jonas Bohlin, den omhuldade möbelformgivaren. Men det var ett vågspel. Så här hade Gemla aldrig agerat tidigare; kritiska röster höjdes inför mässan. Hur skulle det nya greppet tas emot, undrade många. Resultatet?

 

– Det blev en kolossal succé, säger Jörgen Karlén på sin breda småländska.

 

Vi har gått in och satt oss i värmen, på chefens kontor. På bordet framför oss, en Gemla-produkt förstås, står bryggkaffe och ostmackor. Genom de stora glasfönstren har vi utsikt över fabrikslandskapet. Olika maskiner, verktyg och formar som används för att böja träet, ligger i drivor där ute. Av en slump upptäcker jag strax att det är just Jonas Bohlins ”Vilda”-stolar vi sitter i. Inom det kommande halvåret efter Stockholmsmässan 2011 stod stolen i fokus och vann bland annat Elle Interiörs designpris. Många uppmärksammade dess ursprung, Gemlas sällsynta böjträteknik.

 

– Plötsligt hade vi vind i seglen igen. Det var så tydligt att det, när vi lyckades nå ut, verkligen fanns ett intresse för det här gamla hantverket. Uppmärksamheten blev en bekräftelse för oss. Och det var inte bara det, vi fick även stor säljmässig respons.

 

Jörgen Karlén understryker hur viktig Stockholmsmässan varit för Gemla under de senaste åren. För att överhuvudtaget komma ifråga hos slutkunden, för ett mindre snickeriföretag ute på landsbygden, så gäller det att synas i det första ledet, förklarar han. Och där utgör Stockholmsmässan en perfekt arena. 2012 var det dags för en ny anspänning, nya fjärilar i magen. Den här gången tog Gemla med sig en karmstol upp till huvudstaden som man tagit fram i samarbete med designtrion Front.

 

– En gång är ingen gång, som det brukar heta. Men det är klart att vi hade stora förhoppningar efter framgången med ”Vilda”. Och 2012 fick vi återigen mycket positiv respons. Flera tidningar uppmärksammade stolen ”Collage”, bland annat ni, säger Jörgen Karlén.

 

1990-talets turbulens inom möbelbranschen drabbade Gemla hårt. Kriser, konkurser och rekonstruktioner avlöste varandra. Under Jörgen Karléns ledning har företaget återfått sin framtidstro.

 

– När jag kom hit ville jag direkt att vi skulle renodla vår funktion. Många företag arbetar dagligen med att försöka ta reda på vad den egna kärnverksamheten egentligen är. För oss är det kristallklart och det ville jag ta vara på. Vår yrkeskicklighet på området är unikt. Det finns bara två personer i hela landet som behärskar den här tekniken, att böja massivt trä. Och de arbetar i vårt snickeri.

 

Gemlas framgångar de senaste åren bottnar i nya idéer och en ny, engagerad, ägare. Och inte minst – nya formgivare. Senast i raden av lyckade samarbeten? Lisa Hillands stol ”Bow Chair”. På Stockholmsmässan i vintras år riktades strålkastarljuset – för tredje året i rad – mot en Gemla-stol. I april reser Lisa Hilland till möbelmässan i Milano med stolen.

 

– Min utmaning med ”Bow Chair” var att designa en stol som är mer samtida, genom att tänja på gränsen för vad böjträet mäktar med, både när det gäller utseende och tillverkningsmetod. Att få ut så mycket form och funktion som möjligt ur så lite material som möjligt. Jag ville minimera antal komponenter och samtidigt behålla en vacker linje.

 

Lisa Hilland böjer sig fram och tar en påtår av kaffet. Hon har rest upp från Malmö den här dagen, där hon arbetar till vardags, för att träffa Jörgen Karlén och prata om några finjusteringar som ska göras inför Milanomässan. Jag blir nyfiken på vad en typisk Gemla-formgivare har för bakgrund och ber henne berätta.

 

– Jag är utbildad vid Central St Martins college of art and design i London. Efter avslutade studier blev jag kvar i London i några år och arbetade med design och form. År 2003 gick flyttlasset hem till Sverige och ett par år senare startade jag min egen designstudio.

 

Lisa Hilland har arbetat med en rad aktade möbelproducenter genom åren, som Klong och Gärnsnäs. På handleden sitter ett armband, en av flera produkter som hon designat för Svenskt Tenn. Sin stil beskriver hon som ”modern estetik med en poetisk twist, kombinerat med genuint hantverk vilket ger vackra och långsiktigt hållbara objekt.” Det är lätt att förstå, mot den bakgrunden, att just Gemla föll för Lisas stol.

 

– Jag har länge funderat på vad jag skulle kunna göra tillsammans med Gemla. För mig är det en dröm som går i uppfyllelse. De förvaltar ett kulturarv inom både arkitektur, formgivning och hantverkskunnande. Dessutom är de ett föredöme när det gäller långsiktig hållbarhet. Möbler som åldras med värdighet och som kan gå i arv, säger Lisa Hilland.

 

Idén till Lisa Hillands stol ”Bow chair” växte fram en sen kväll vid köksbordet hemma i Malmö, när barnen hade somnat. Hon vrider och vänder på stolen medan hon berättar. Snart ber hon att få låna mitt papper med frågor och börjar rita på en tom yta.

 

– Jag satt och skissade så här, och funderade. Var det möjligt för fram- och bakbenet att hänga ihop så att de kunde mötas i ryggen? Det kändes direkt som att jag träffat rätt. När jag var färdig började jag googla för att kolla om ingen annan gjort just detta, men jag hittade ingenting i den här stilen. Sedan tog jag kontakt med Jörgen och skickade in några handskisser.

 

Vi går ut på fabriksgolvet. Lisa ställer sig och byter några ord med möbelkonstruktören Åke Karlsson, som tagit fram böjformen till ”Bow Chair”. I ett av rummen står en behållare som träet ångas i innan det läggs i en speciell form. Jörgen Karlén jämför hantverket med att blåsa glas.

 

– Det finns inga skolor som lär ut den här tekniken. Hantverket går i arv och det tar mellan fem och sju år för att lära sig.

 

Jörgen Karlén kisar lite och lägger armarna i kors. Det är tydligt att han ser ljust på framtiden. När jag avslutningsvis frågar honom var Gemla befinner sig om fem år, tittar han lite frågande på mig och undrar om jag pratar om omsättningen?

 

– Att vi gör vinst är naturligtvis central för verksamheten, men att öka omsättningen dramatiskt är inget självändamål. Viktigast för oss är att få fram nya produkter som känns intressanta. Och äkta.

 

Orden fastnar. Tankarna leder osökt till en annan möbelgigant – av diametralt motsatt sort – belägen i Älmhult. Ett avstånd på knappt en mil har nog aldrig känts så fjärran.

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014