2013-10-05, Position, Peter Englund

 

 

 

Peter Englund är chef över landets mäktigaste kulturinstitution. Svenska akademiens ständige sekreterare hade ingen formell chefserfarenhet när han tog jobbet. Men han bär med sig viktiga kunskaper från de befälhavare som han porträtterat i sina böcker – även om han själv inte är vidare militärisk i sin ledarstil.

 

På Peter Englunds eleganta chefsrum på tredje våningen i Börshuset, i Gamla stan i Stockholm, silas eftermiddagssolen genom de gula gardinerna. Han sitter vid ett blankpolerat skrivbord under en massiv kristallkrona, klädd i vit skjorta, askgrå kavaj och jeans.

 

– Det lär vara Sveriges näst vackraste arbetsrum det här. Efter utrikesministerns kontor, som tydligen har gyllene lädertapeter, säger han och ler.

 

Peter Englund efterträdde Horace Engdahl på posten som Svenska Akademiens ständige sekreterare, sommaren 2009. Men det var långt ifrån självklart för honom att tacka ja till uppdraget.

 

– Jag kan sakna mitt gamla jobb som författare något alldeles oerhört. Folk gör i regel saker av tvång, lust eller vinning. Men det finns en fjärde drivkraft också – plikt. Jag tog det här jobbet av den anledningen eftersom jag känner en lojalitet till det här uppdraget, som är större än mig själv.

 

Det är bråda dagar för Peter Englund. När vi träffas är det en vecka kvar tills Svenska Akademien ska sammanträda för sista gången innan sommaruppehållet, och spika ”femlistan”. Det vill säga: listan på de författare som kan komma ifråga för årets Nobelpris i litteratur. De nominerade gallras eftersom – och snart återstår bara fem stycken.

 

– Vi startar med ungefär 200 namn varje nytt år, och så jobbar vi oss neråt.

 

Efter säsongens sista sammanträde i anrika Börshuset har ledamöterna sommaren på sig att läsa in sig på de sista kandidaterna. När sedan Akademien träffas igen i mitten av september står Nobelpriset högst upp på föredragningslistan. Tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur, som sker i mitten av oktober, är Svenska akademiens enskilt mest uppmärksammade uppgift. Men bakom kulisserna pågår ett intensivt arbete under hela året. Litteraturpriset är bara en liten del av den fristående kulturinstitutionens samlade uppdrag.

 

– För den ständige sekreteraren handlar det framförallt om att leda Akademiens inre arbete. Vi hanterar ansökningar, delar ut stipendier och sköter om vår förmögenhet och fastighetsförvaltning. Förutom detta finns en rad andra funktioner som jag har ett övergripande ansvar för, exempelvis ordlistan, Nobelbiblioteket och kansliet.

 

Peter Englund, arbetarsonen från Boden, ger ett prestigelöst intryck. Om hans företrädare Horace Engdahl gett högmodet ett ansikte så är Englund rena motsatsen. Han pratar ledigt, utan krumbukter – och han är rolig. Det är lätt att glömma bort att han är chef över landets kanske allra mäktigaste kulturinstitution. Vad innebär då detta ansvarsfyllda chefskap för honom – och hur vill han styra skutan?

 

– Att vara chef handlar i stor utsträckning om att bilda sig en uppfattning om hur organisationen och beslutsvägarna ser ut. Först efter det kan man arbeta med att effektivisera och styra mot rätt mål. Själv är jag allergisk mot all form av byråkrati, jag försöker i största möjliga utsträckning avbyråkratisera verksamheten. Jag har aldrig ett möte för mötets skull. En fråga jag hela tiden ställer mig är: varför gör vi det här – och vad är målet?

 

Innan Peter Englund tog över Svenska Akademin så hade han en helt annan chefsroll – över sig själv. I rollen som författare och historiker understryker Peter Englund att han gjorde ett dåligt jobb, eftersom han gav sig själv ledigt alldeles för sällan.

 

– Jag var en tuff chef över mig själv.

 

Men ingen kan säga att det inte varit ett framgångsrikt chefskap. Som författare har Peter Englund i hög grad bidragit till det ökade allmänintresset för historia i Sverige de senaste 20 åren. Hans böcker har tryckts i miljonupplagor och översatts till ett stort antal språk. I sina skildringar av världshistoriens omvälvande händelser finns en rad befälhavare och prominenta fältherrar, av vilka han faktiskt lärt sig en del.

 

– En genomgående tråd i mina böcker är hur lätt det är att misslyckas och tappa kontrollen. Att pilla i detaljer tror jag är det dummaste man kan göra som ledare, oavsett om man är krigsgeneral eller ständig sekreterare. Det första jag lärde mig när jag kom hit till Akademien som chef var att säga: ”Det där lägger jag mig inte i”. Att delegera en uppgift och sedan försöka styra hur uppgiften sköts, det är bara ett dumt kontrollbehov.

 

En bra chef, menar Peter Englund, är en person med en viss diplomatisk finkänslighet. Särskilt när man ska leda Svenska Akademien – en orkester som kan vara ganska svår att dirigera.

 

– Själva definitionen av en akademiledamot är någon som gjort något unikt inom sitt specifika fackområde. Och för att du ska göra det så krävs att du är en egensinnig typ, samt har en egen stark vilja. Så ja, det är många starka viljor här – men det är så det ska vara. Mitt jobb är att förvandla oenigheten till en tillgång. Och se till att den aldrig går för långt.

 

När jag frågar Peter Englund om vilka utmaningar han ser med sitt jobb kommer vi snart in på konflikthantering. Och på det området har han en glasklar strategi.

 

– Budbärare skjuts aldrig på det här stället. Jag vill gärna höra om det finns någon missnöjdhet, om någonting gått åt skogen. Jag är tydlig med att folk, om de ser att jag håller på att göra en dumhet, då gärna får påpeka det. I min värld är det ett lojalt uppträdande. Så länge man kommer med bra argument – då försöker jag vara prestigelös. Jag tror att det är en rätt bra utgångspunkt som chef: insikten om att man inte är ofelbar.

 

Det är frestande att likna Peter Englunds chefsjobb med vilken annan ledarroll som helst. Att han är VD:n – och Akademien hans styrelse. Men det går inte att göra den jämförelsen, inser jag snart. Ledamöterna sitter på livstid och ingen kan sparkas. Och Peter Englund är ingen direktör på det sättet. Snarare talesman, med en verkställande funktion.

 

– Det här är så långt ifrån kvartalskapitalism man kan komma. Vi är helt fristående och har ingen att rapportera till – vi ansvarar endast inför det uppdrag som en gång gavs till oss av mannen där.

 

Peter Englund vänder sig om och pekar. På väggen sitter ett porträtt av Gustav den III, som grundade Svenska Akademien 1786. Konungen spejar ner på oss, med en uppfordrande blick.

 

 

 

 

 

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014