2015-07-15, Reform, Apanaget

 

 

 

Den bristande insynen i det kungliga apanaget – skattebetalarnas pengar – har länge varit en het potatis. I juni aktualiseras återigen frågan när det vankas kungligt bröllop. Nu höjs fler röster för att hovet ska öppna upp kassaboken.

 

– Det kanske inte ska stå hur många korvar jag har köpt i förrgår och så vidare, men det kommer det nog inte att göra i framtiden heller.

 

Citatet, kungens, har blivit en klassiker. Många minns det där. Det var lite komiskt. I stort sett varenda tidning i landet återgav korvkommentaren. Men få minns sammanhanget. För den som friskar upp minnet framstår det inte enbart som en dråplighet, utan som ett snarast raljant svar på en enligt många betydelsefull fråga. Det var i samband med SVT:s traditionsenliga hovsammandrag "Året med kungafamiljen" 2012, som kungen för första gången kommenterade den alltjämt brännande kritiken mot den bristande insynen i apanaget. Det vill säga riksdagens årliga anslag – läs skattemedel – till de Kungliga Hovstaterna. Carl XVI Gustaf hade ingen förståelse för frågan från SVT:s reporter. Varför skulle någon vilja veta mer om var Kungahuset gör av sina pengar?

 

– Allt finns i våra papper, fnös kungen, och tummade en smula på verkligheten.

 

Låt oss ta en närmare på just pappren: hovets verksamhetsberättelse från 2014. Förra året uppgick apanaget till 127 miljoner kronor. Ungefär hälften av den summan redovisas tydligt, det är pengar som används till att sköta om slotten och andra kungliga egendomar runt om i landet. Men det resterande beloppet, och det är nu det blir knivigare, redovisas i klump. Det rör sig om tre huvudkategorier: "Kostnader för personal", "Finansiella kostnader" och "Övriga driftkostnader". Det finns även underkategorier som "Representation" och "Köpta tjänster". Men den som är intresserad av hur kungafamiljen använder apanaget mer ingående, går bet. Prislapparna är hemliga. Den förseglade räkenskapsboken är själva anledningen till att frågan blivit en het potatis. I perioder har kritiken varit högljudd. Många anser att det vore rimligt med en djupare insyn i en verksamhet som uppbär offentlig finansiering. En av de är Olof Ruin, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

 

– Jag tycker självfallet att det bör redovisas. Sen kanske inte kungen behöver, som han själv uttryckt det, redovisa alla korvar han ätit. Men en mer noggrann redogörelse, absolut.

 

Olof Ruin lyfter fram prinsessan Madeleines bröllop 2013, som en onödigt stor utgiftspost. Hovet gick i fjol ut och berättade att kalaset kostade sex miljoner kronor. Kungen tog hälften ur egen ficka. Resten, tre miljoner kronor, fick skattebetalarna stå för.

 

– Det där gjorde mig klart förvånad. Det är ett evenemang som blev alldeles för dyrbart, säger Olof Ruin och tillägger varför:

 

– Jag förstår överhuvudtaget inte varför Madeleine ska behålla prinsessvärdighet och utses till hertiginna. Hon borde, precis som några av kungens systrar, ha blivit fru O'Neill.

 

Eva Sonidsson (S) har genom åren varit en av de kraftfullaste rösterna i den här debatten. 2011 lade hon fram en motion i frågan. Arbetet har givit vissa resultat. Sedan 2014 redovisas kungafamiljens utgifter på samma sätt som ett företags årsredovisning, med balansräkning och resultat, men Eva Sonidsson anser inte att det är tillräckligt.

 

– Apanaget borde kunna redovisas mer i detalj utan att för den skull påverka den privata delen. Alla andra myndigheter som får statliga medel ska ju redovisa i detalj hur pengarna används i minsta detalj, därför borde det även gälla kungahuset i den del som rör just hovstaten.

 

När det gäller kungliga bröllop, som inte arrangeras för någon som ska ärva tronen, som giftermålet mellan prinsessan Madeleine och Chris O'Neill, så har Eva Sonidsson samma inställning som Olof Ruin.

 

– Som jag ser det är det en privat kostnad och därför borde det också tas av privata medel, säger Eva Sonidsson.

 

Förra sommaren döptes prinsessan Leonore, kungafamiljens senaste tillskott, i Drottningholms slottskyrka.160 gäster var

inbjudna och arrangemanget betalades oavkortat med hjälp av det statliga apanaget. Kostnaden för dopet ville hovet inte avslöja, trots mediala och politiska påtryckningar. Eva Sonidsson igen:

 

– Jag tycker att skattebetalarna borde få en större insyn i vad apanaget används till, men så länge det inte finns tydligt regelverk vad deras privata pengar ska användas till är det samtidigt svårt att ifrågasätta redovisningen som görs.

Jag tycker man borde se över hur kostnadsfördelningen mellan hov- och slottsstaterna ser ut och om det  går att hitta ytterligare delar av hovstaten som skulle kunna redovisas för skattebetalarna.

 

Begränsad insyn i den kungliga kassaboken är typisk för den gamla skolans rojalism. Hemlighetsmakeriet stärker den samlade blodsmystiken och värnar nedärvda privilegier. Hur mycket av skattemedlen kungen använder privat vet ingen. När hovet får frågan om finanserna låter det alltid på samma sätt: "Huvuddelen av alla kostnader är redovisade". Även Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, efterfrågar en större insyn i hovets utgifter.

 

– Ju större öppenhet desto bättre.

 

Men, tillägger han:

 

– Bekymret här är att även kungafamiljen har rätt till privatlivets helgd. Den kan urgröpas om insynen blir fullständig. Det gäller att hitta en form som kombinerar transparens och integritet. 

 

På anslagen i sig har Ulf Bjereld inga synpunkter men han menar att formen för hur de redovisas bör förändras.

 

– Anslagen borde utformas så att de inrymmer även tillfällighetsutgifter, som till exempel bröllop.

 

I budgetpropositionen för 2014 har regeringen budgeterat ett anslag till kungahuset för 2015 på 128 481 000 kronor. Året därpå får de drygt 130 miljoner. 2017, 133 miljoner. En av årets stora utgifter är prins Carl Philip och Sofia Hellqvists bröllop. Professor Olof Ruin kan inte svara på varför kungen inte vill redovisa var pengarna tar vägen.

 

– I sista hand är det dåligt omdöme från hovet och riksmarskalken. Kloka rådgivare borde berätta för kungen att han ska redovisa apanaget, och detta bör även regeringen markera. Monarki som statsskick är i demokratisk ordning beslutad av riksdag men eftersom det finns visst motstånd mot monarkin i opinionen så borde kungen vara extra vaksam och motsvara den förväntning som finns på öppenhet.

 

Eva Sonidsson kan inte heller riktigt svara på frågan: varför denna bristande insyn?

 

– Det har väl inte hört till traditionerna att kungahuset har granskats så utförligt, men för kungahuset som helhet tror jag det vore en fördel om man redovisade i detalj.

 

 

 

 

 

 

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014