2013-02-01, Vagabond, Det litterära San Francisco

 

 

 

San Francisco-borna är tokiga i böcker. Stadens litteraturfestival lockar varje höst 15 000 besökare och bara i stadsdelen the Mission verkar det finnas lika många boklådor som snabbmatsställen. Hur kommer det sig, och vart går man om man vill veta mer om den mytomspunna beatnikrörelsen? Vagabond guidar till San Francisco – ett paradis för boknördar.

 

Det luktar sött bordsvin och tobak och utifrån gatan hörs ljudet från den dånande storstaden; bussar, polissirener och påtända latinos. Jag befinner mig på en stimmig bar på 22:a gatan i San Francisco, och i rummet där jag står hittas troligen för tillfället den högsta graden av samlat litterärt vetande i hela Kalifornien. Det är litteraturquiz i stadsdelen the Mission, och vi är runt 50 boksynta deltagare. Majoriteten är i 25-årsåldern och bär hornbågade glasögon. Blaskig tredollarsöl serveras i plastglas.

 

– Kan det vara George Orwells ”Djurfarmen”?

 

Angela, som tillsammans med Mark och Keegan utgör mitt lag, tittar på oss med rynkad panna och sätter pennan till svarsformuläret. Jag har inte träffat någon av dem tidigare men de har utan omsvep bjudit in ”The Swede” till sitt lag. Vi står packade som pockets i en bortglömd bibliotekskällare. Frågan vi funderar oss tokiga på är vilken bok som publicerades i USA 1958, låg etta i två år på den amerikanska bästsäljarlistan – men blev bannlyst i Argentina, Nya Zeeland och Storbritannien.

 

– Nej, ”Djurfarmen” kom långt tidigare, säger Mark bestämt.

 

Vi missar att ta poäng i omgången, och det är vi tydligen inte ensamma om. När quizledaren annonserar svaret från scenen – ”Det är ju Vladimir Nabokovs ’Lolita’ förstås!” – sprider sig ett dämpat ”Ahhhhhhh” genom lokalen.

 

Quizet arrangeras i regi av San Franciscos litteraturfestival Litquake, som de senaste tretton åren ägt rum just den här tiden på året. Och precis som namnet indikerar framkallar evenemanget varje år verkligen ett omfattande bokskalv. Litquake pågår under nio dagar, organiserar 180 events – ”readings”, författarsamtal, quiz, liveradio och workshops – och lockar varje år 15 000 besökare. I år syntes, tillsammans med 850 andra författare, namn som Dave Eggers, Susan Straight och Karen Joy Fowler i programmet. I frågesporten hamnar vårt lag, vi kallar oss ”The Spectacles”, trea från slutet. På väg hem i det tjuriga duggregnet tröstar jag mig med en het taco som jag plockar upp i ett av områdets många mexikanska gatukök.

 

San Francisco är känd som den urprogressiva av amerikanska städer. Här var stödet för medborgarätt och yttrandefrihet under 1960-talet brinnande. Det var också här som fem tusen förbannade bögar och flator försökte storma stadshuset efter att Harvey Milk – den första öppet homosexuella man som valts till ett politiskt ämbete i Kalifornien – mördats i samma byggnad året innan. Men på senare år har San Francisco också börjat vårda sitt litterära arv. Något man ofta lyfter fram är en undersökning som gjordes för några år sedan som visade att staden har USA:s högsta konsumtion av böcker per capita. "A city of readers who seem to view books not only as a pleasure, but as a cause", skrev New York Times för några år sedan. När jag dagen efter quizet är tillbaka i stadsdelen the Mission, och börjar prata med en äldre, väderbiten, dam som säljer tummade Jane Austen och Philip Roth i ett gathörn, frågar jag henne om detta: hur kommer det sig att man läser tills ögonen blöder här i The Bay Area?

 

– Kanske har det något med jordbävningshotet att göra? Det gäller att passa på att njuta, liksom. Jag har bott i sex olika stater och det kan jag säga, i ingen annan stad röker folk så mycket gräs och vistas så mycket på caféer som här i San Francisco. Och i regel sitter de hukandes över en bok.

 

Det är just i Mission som dagens litteraturscen är som allra mest vital. Det kryllar av bokaffärer i området och många är avgränsade till en särskild kategori. Bara på Valencia street hittas Modern times (vänsterlitteratur), Borderlands books (sci-fi) och Good vibrations (erotica). ”No niche to narrow”, är tydligen en inofficiell slogan. Besökare kan också dagligen räkna med att hitta litterära event i området, även under perioder på året då det inte pågår litteraturfestival. ”Readings” kan äga rum lite var som helst, till och med på polisstationerna anordnas det högläsning. Bäst på Valencia street bland bokaffärerna är Dog eared books, som riktat in sig på begagnad litteratur. Här hittar jag den omhuldade amerikanska författaren Malcolm Gladwells “Outliers” – praktiskt taget i nyskick – för femtio spänn.

 

– Bra köp, kommenterar den blonda mannen bakom kassan och ger mig tips om andra författare i samma genre som, enligt honom, är minst lika bra Gladwell.

 

“Den förändrade mitt liv, precis som den förändrade många andras”. Så ska Bob Dylan en gång ha sagt om Jack Keouacs klassiker On the road; boken som blev beatgenerationens bibel. Beatnikrörelsen var en amerikansk social och litterär rörelse som startade på 1950-talet i konstnärskretsarna i stadsdelen North Beach i San Francisco. Gatan Jack Keouac Lane i stadsdelen North Beach – som är väl värd ett besök oavsett om du gillar litteratur eller inte – är en bra utgångspunkt för att utforska de nordöstra delarna av San Franscisco. I dag framstår hela North Beach som ett slags bokvärldens motsvarighet till Taj Mahal; varenda kvarter kryllar av litterära artefakter. Hjärtat i stadsdelen? City lights bookstore. Bokaffären, som grundades 1953 av beatpoeten Lawrence Ferlinghetti, är en institution. 2001 kulturminnesmärkte staden ”City lights” eftersom man menat att den spelat en betydande roll för stadens – och nationens – kulturella utveckling.

 

– Anledningen till att vi lyckats bibehålla en relevant position är delvis på grund av att hela personalen är involverad i ”City lights” utveckling. Just nu är vi 14 mycket dedikerade personer som alla brinner för den litteratur som ryms inom de här väggarna, säger Paul Yamazaki och drar handen genom sitt gråspräckliga hår.

 

Paul har arbetat på City lights bookstore sedan 1970. Han visar mig runt, våning för våning, samtidigt som han återger bokhandelns fängslande historia. På väggarna sitter olika skyltar som återspeglar bokhandelns karaktär: ”Have a seat and read a book”, lyder en. ”Stash your sell-phone and be here now”, en annan. Flera mer explicita politiska budskap kommuniceras också som ”Books not bombs” eller ”Free speech zone”.

 

– Det är grundaren, Lawrence själv, som målat alla skyltar. Och vi har aldrig försökt dölja att vi har en politisk agenda. Genom att sätta fokus på vänsterlitteratur, bannlysta böcker, miljövetenskap, teater och så vidare, så skapar vi en riktning. Vi vill absolut bidra till att forma läsarnas intresse.

 

Debatten kring ”bokens död” är livlig under 2010-talet och kampen står mellan trycksvärta och digitalisering. Hur tusan ska en tre våningar stor, så här pass gammalmodig, bokaffär klara sig i framtiden när läsplattorna tar över? När jag plockar upp tråden skakar Paul på huvudet.

 

– Jag tror hela diskussionen är överdriven. 2010/2011 slog vi rekord försäljningsmässigt. Läsarna är mycket medvetna, och mycket bestämda i sin uppfattning om vad de vill läsa digitalt och inte. Den digitala försäljningen kommer säkert att öka…men om den kommer slå ut boken så som vi känner den? Det tvivlar jag starkt på.

 

Efter ett par timmar på City lights bookstore börjar jag promenera runt i North Beach. Ute är det varmt som en svensk högsommardag. På uteserveringarna sitter portföljmän med ett glas vitt vin och unga par som eftermiddagsdejtar över var sin tallrik soppa. Jag letar mig till bohemiska Café Trieste på Vallejo Street, där Francis Ford Coppola skrev filmmanuset till Gudfadern. Jag lär mig även två andra saker här; caféet serverar kanske San Franciscos godaste latte och personalen är vansinnigt otrevlig. Min bordsgranne frågar nyfiket var jag kommer ifrån och undrar sedan om jag gått på ”Twainspotting” i området. Mark Twain flyttade till San Francisco 1864 och strax söder om North Beach, i Chinatown och Financial district, hittas gamla barer och hotell där den legendariska författaren ofta uppehöll sig. Efter Café Trieste styr jag dock skutan mot Beat-museet på Broadway, snett mitt emot City lights bookstore. Här blandas högt och lågt. Bredvid en trave porrtidningar står en inbunden originalutgåva av ”On the road” för 1800 kronor.

 

– Ett vrakpris!, lovar den åldrade ägaren innan han övertalar mig att åtminstone lägga 35 kronor på entréavgiften till själva museet.

 

– Det är så bra att du får pengarna tillbaka om du inte är nöjd.

 

Innehållet visar sig motsvara avgiften. Inne i ett litet mörkt litet rum visas en daterad – grusig – dokumentärfilm om beatnikrörelsen på en tjock-tv, och i olika displayer står skrivmaskiner som ”liknar den som Allen Ginsberg hade”. Efter museivisningen, när jag frågar ägaren varför han tror att San Francisco-borna läser mest i hela USA, svarar han lakoniskt – och som jag antar att en ägare till ett beatmuseum ska svara:

 

– Jag har ingen aning, grabben. Här i San Francisco, hur ska jag uttrycka det, it’s life and life only.

 

© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2014