2019-09-28 Göteborgs-Posten, Caitlin Moran


Caitlin Moran har i hela sitt liv krigat för kvinnors rättigheter. Nu har hon förvandlat bestsellern ”Konsten att skapa en tjej” till film. GP ringde upp den brittiska författaren och feministikonen och pratade om Bokmässan, britpop, blodsugare och böcker. Och varför människorna har mycket att lära av träden.  


När jag når Caitlin Moran på telefon en fredagsförmiddag – hon sitter i sitt soldränkta kök i familjens trevåningshus i välbeställda Crouch End i norra London och dricker snabbkaffe med havremjölk – tänker jag nästan omedelbart att jag aldrig hört någon prata med en sådan våldsam energi. Hon är som Filip och Fredrik på fultjack. En fråga kan utmynna i en tio minuter lång utläggning. Svadan smattrar som en kulspruta. Liknelsen med maskingeväret fungerar både bildligt och bokstavligt. Rösten är hennes vapen. Oavsett om hon använder den i sin roll som politiskt slagkraftig författare, sitcom-orienterad manusskribent eller knivskarp kolumnist. Och den har gjort henne till en kultfigur i Storbritannien. Förklaringen till det flammande ordsvallet finns i Caitlin Morans uppväxt. 


– Bakgrunden är ganska enkel: jag kommer från en stor familj. Om du växer upp och ständigt är omringad av andra som tjattrar som dårar – då måste du helt enkelt lära dig att pratajättejättefort! Det är det enda sättet att göra din röst hörd.

 

Caitlin Moran växte upp med sju yngre syskon i en socialbidragsberoende arbetarklassfamilj i industristaden Wolverhampton. Den fattiga barndomen har satt traktordjupa spår i henne. Hennes hjärtefrågor hämtas ur ett underdogperspektiv. Frågor om klass, feminism, identitet och självförverkligande färgar av sig på allt hon skriver. Allting startade med böcker. 


– Mina föräldrar var väldigt upptagna av litteratur. Det var böcker överallt hemma. Och vi var på biblioteket varje dag. Vi syskon konkurrerade om allt, även om böckerna, så det gällde att läsa så mycket som möjligt. En sak vi tävlade om var att bli den som hade läst alla böcker i biblioteket. Så det gjorde jag! Läste, läste, läste. Om allt mellan himmel och jord. Böcker om vildmark och efterrätter. Och geologi! Vilket i sin tur ledde till högljudda diskussioner om vilken som egentligen är den bästa mineralen. 

Redan som barn var Caitlin Moran övertygad om att hon skulle bli författare. 


– Eftersom vi var fattiga kunde vi aldrig åka någonstans. Men biblioteket var gratis och där kunde vi resa i vilka världar vi ville. Samtidigt som man lärde sig massa saker på vägen. Det ingav i sin tur en känsla av makt: “Jag kanske är fattig – men jag är inte dum”.  

Just nu läser hon en bok om träd, som hon blivit närmast besatt av. “Trädens hemliga liv” (från 2015) är skriven av den tyske skogvaktaren Peter Wohlleben.


– It’s fucking briljant. Visste du att träd mår som bäst om de står tätt tillsammans? Och så finns det alltid ett mammaträd som hjälper de andra träden om de blir sjuka. De samarbetar, utbyter näringsämnen och stöttar varandra i olika krissituationer. Det är helt sjukt. 

I “Trädens hemliga liv” ser Caitlin Moran många paralleller till samtiden, som hon menar är svårt sargad. 


– Vi befinner oss i en era som domineras av vita, heterosexuella och aggressiva män. Orban, Trump, Johnson, Bolsonaro och så vidare. Förutom att de är idioter så tror de på konstant ekonomisk tillväxt. Vilket är en paradox, eftersom resurserna är ändliga. Samtiden har mycket att lära av träden. Som att satsa på en gemensam välfärd. Och att inte gapa efter mer hela tiden, utan tillräckligt.  

Caitlin Moran flyttade från Wolverhampton till London samma dag som hon fyllde 18 år. Då hade hon redan publicerat sin första roman, “The chronicles of Narmo” och vunnit tidningen Observers ”Best young reporter award”. Väl i London började hon skriva för musiktidningen Melody Maker, blev krönikör i Englands mest ansedda dagstidning The Guardian och intervjuade rockstjärnor som Björk, Noel Gallagher och Henry Rollins i tv-programmet ”Naked City” (till Caitlin Morans stora förtret finns videoklippen arkiverade på Youtube). Idag har hon, mycket tack vare sina slagfärdiga kolumner i The Times som hon började skriva 1992, vunnit en rad tunga journalistpriser. Hennes stora genombrott som författare kom 2011 i och med bestsellern “Konsten att vara kvinna”. Boken kretsade kring hennes tonårstid och beskrevs som ett feministiskt manifest. Hon har precis avslutat uppföljaren som på engelska kommer ha titeln “More than a woman”. Nu vill hon rikta ljuskäglan mot medelålders kvinnor.


– Nästa fas av feminismen måste adressera kvinnor i min egen ålder. Så mycket av feminismen i popkulturen har handlat om unga kvinnor, även mitt eget skrivande, vilket har varit fantastiskt. Onani, bulimi, politiskt uppvaknande. Men nu är det dags att prata om vad som händer sen. När våra föräldrar blir sjuka, när våra barn växer upp. 


Caitlin Moran vill inget hellre, berättar hon, än att ta sitt kaffe och gå ut i trädgården på baksidan och tända en cigg. Jag kan riktigt höra hennes otåliga nikotinstampande i köket. Men, har hon lovat sig själv, “More than a woman” var den sista bok som hon skrev rökandes. Hennes nästa skrivprojekt är den tredje delen i den autobiografiska romantrilogin om Johanna Morrigan.  Karaktären bygger till stor del på Moran själv och hon har jämfört henne med världens starkaste sagofigur: "Tänk Pippi Långstrump, fast som dricker whiskey och lyssnar på rock". 2014 kom den första delen, “Konsten att skapa en tjej”. Den andra delen, “Konsten att bli känd”, släpptes på svenska i somras. Boken utspelar sig 1994, mitt i britpop-explosionens London. Musikreferenserna regnar över boksidorna men bakom den sexiga ytan, beslöjad av cigarettrök och eyelinertung nostalgi, växer en annan berättelse fram. 


– Alla skildringar av britpop-eran som jag har läst har varit från ett manligt perspektiv. För en man var livet en fest, bara så. Men för kvinnorna lurade farorna bokstavligt talat bakom varje hörn. Man fick hoppas att personen du träffade ute i natten och började prata med var juste. Men man kunde aldrig veta. Situationen kunde alltid snabbt förändras. 


Caitlin Moran jämför många av männen som hon träffade vid den här tiden, och som Johanna Morrigan möter i boken, med mytologins demoner och vampyrer.


– Jag är säker på att vampyren är en omskrivning för en otäck man. En lite mystisk person som kan verka trevlig först, men som sedan snabbt byter skepnad, förvandlas till något väldigt skrämmande och suger all kraft ur dig.

När Caitlin Moran hade kommit halvvägs med “Konsten att bli känd” briserade me too-rörelsen. Det kändes nästan overkligt, berättar hon, att det hon satt och skrev på plötsligt började speglas i verkligheten.  


– Det var nästan kusligt hur väl det stämde med boken. Vilket var väldigt spännande för mig som författare. Överallt började kvinnor göra precis det som Johanna försöker med i boken: att överkomma den sexuella skammen. Det pratas ofta om allt det negativa med sociala medier, men en av de positiva och lite förbisedda sidorna är att kvinnor för första gången fått en plattform där de ofiltrerat kan berätta sin historia.


När vi hörs har filmversionen av “Konsten att skapa en tjej” precis haft världspremiär på Torontos filmfestival. Caitlin Moran har själv skrivit manus och varit djupt involverad i arbetet. Filmen bygger precis som boken på hennes egen uppväxt och hur hon som 16-årig musikjournalist försökte slå sig fram i tillvaron. Huvudpersonen Johanna Morrigan spelas av hett eftertraktade Beanie Feldstein (“Booksmart”, “Ladybird”). Caitlin Moran låter uppriktigt chockad över mottagandet. 

 

– Det var första gången jag såg filmen, där på filmfestivalen, och jag blev helt överväldigad av resultatet. 90 procent av det som händer i boken har ju hänt mig! Det är hela min ungdom på vita duken, och så fick vi en stående ovation som aldrig ville ta slut. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Jag bara grät.


Det räcker med att spendera ungefär en och en halv minut på Caitlin Morans twitterkonto – där hon är lika rapp, underhållande och skarpladdad som i verkligheten – för att förstå att hon är minst sagt förbannad över den politiska utvecklingen i Storbritannien. Du behöver bara kliva utanför dörren, säger hon, för att förstå hur London har förändrats sedan hon flyttade dit för drygt 25 år sedan.

 

–Det finns fina krogar överallt, men för att ta dig dit måste du kliva över utslagna människor. De hemlösa, de psykiskt sjuka, missbrukarna. Klassklyftorna syns överallt och de är enorma.


Jag frågar Caitlin Moran om något hon nämnde i en intervju för ett par år sedan: att hon antingen skulle bli tvungen att inleda en partipolitisk bana eller fly landet, om den i hennes ögon politiska krisen förvärrades. Har hon börjat packa?

 

– Just nu är känslan att klockan är två på natten och alla är fulla och förbannade och bara skriker åt varandra. Men jag är övertygad om att det kommer vända. Vi måste bara vänta lite. Snart kommer det börja ljusna och då kommer folk nyktra till. Sedan får de få bakisångest och vill ta tillbaka allt! Då hoppas jag att någon sansad person kliver in i handlingen och säger: "Ska vi prova det här sättet istället?" 

 

Men den personen är inte du? 

– Haha, jag har några solida idéer i min nästa bok som jag tror skulle kunna fungera. Men jag tror det bästa sättet jag kan bidra till världen är genom att fortsätta skriva.  

 

Sista helgen i september återvänder du till Bokmässan i Göteborg. Vad tycker du om den sortens litterära sammanang? 

– Bokfestivaler är fantastiskt eftersom det är den enda riktiga samlingspunkten för oss författare. Om du går till en rockfestival pratar alla musiker om sex, droger och livet på vägarna. På en bokfestival pratar alla sina om ryggproblem! På en bokmässa nyligen träffade jag Jojo Moyes (brittisk författare), och det slutade med att vi pratade i en timme om hennes nya ergonomiska skrivbordsstol, med massagefunktion! 

 

Vad ska du göra resten av dagen?

– Jag ska skriva klart en kolumn för The Times. Sen ska jag iväg och göra yoga en timme. Min största strid utkämpar jag just nu med min kropp, som far illa över att jag sitter och hamrar på en  en dator hela dagarna. Sen ska jag ta en lång promenad ut i skogen. Och krama träden.

 


 


© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2020