2020-06-21 Göteborgs-Posten, Jag önskar att du var här nu


Erik hade precis fyllt 40. Men en dag ringer telefonen. Johan Kellman Larsson skriver om vänner Erik - och trycket på landets stödlinjer för självmord som ökat kraftigt under virusvåren. 


Jocke ringer. Han är orolig för Erik, säger han, och allvaret i hans röst sätter igång någonting i mig. Jocke och jag har träffats många gånger, men alltid tillsammans med Erik. Vi har nog aldrig talat med varandra i telefon förut. Jag känner samma oro, säger jag. För det har varit svårare än vanligt att få tag i Erik den senaste tiden. Han verkar innesluten på något sätt.

Samtidigt är det inte första gången som det är på det här sättet.

Jocke säger att han precis fått veta att Erik åkte till sjukhuset imorse, varför vet han inte, för Erik vill inte berätta. Nu går oron går som ett skred genom mig. Jocke säger också att han har lyssnat på författaren Jonas Hassen Khemiris Sommarprogram, som handlar om en vän till honom som tog livet av sig, och att Khemiri uppmanar alla som är oroliga för någon i sin närhet att inte vänta på svar, utan att söka upp personen, oavsett om den vill eller inte, och sparka in dörren.

Vi lägger på.

Jag sätter mig på sängkanten och ser ut genom fönstret. Hjärtat bankar så hårt att jag kan känna pulsen bulta på halsen. Samtidigt vet jag att jag inte behöver vara orolig, för det är en sak att höra om nåt sånt på radion.

Erik skulle aldrig – aldrig – göra det. Han har precis fyllt 40, och han har ju så mycket att leva för. Det är sjukt att jag jag ens tänker i de här banorna, tänker jag.

Sen ringer jag honom. Han svarar inte. 

 

Fyra människor tar sitt liv i Sverige varje dag. För män mellan 15 och 44 år är självmord den ledande dödsorsaken. Psykisk ohälsa är ett växande problem, särskilt bland unga. Och trots en nollvision för suicid har inga förbättringar skett de senaste tio åren, enligt den ideella föreningen Suicide Zero. Mellan åren 2016-2019 ökade samtalen till Bris som rör självmordstankar med nästan 90 procent. 

 

Jag sticker ut och springer för att rensa skallen men när jag kommer tillbaka är jag bara mer bekymrad. Jag ringer Erik igen. Inget svar. Jag skickar ett sms och ber honom ringa mig, skriver att det är viktigt. Efter en stund ringer han. Jag kommer till dig på akutmottagningen, säger jag, håller dig sällskap, du ska inte behöva sitta där själv. Det är okej, säger han, du behöver inte komma och jag svarar att det inte är okej, nu kommer jag. Jag låter bestämd på rösten, och han frågar: Du är väl inte arg? Det är klart att jag inte är arg, säger jag, jag är orolig, det är två olika saker. Nu börjar han gråta och då börjar jag gråta och jag säger: Vi ses snart, jag älskar dig.

 

Den nationella hjälplinjen som tidigare erbjöd samtalsstöd för personer i kris lades ned vid årsskiftet. Ingen av de tre storstadsregionerna har planer på att starta en tjänst som liknar Hjälplinjen, som brukade ta emot 30 000 samtal årligen.

 

När vi ses på akuten säger Erik att han är övertygad om att det är något fel på hans mage. Att det kan vara cancer. Jag tänker att det låter snurrigt, eftersom han redan träffat flera läkare och specialister, och att ingen har hittat något fel. Vi pratar, jag håller honom i handen. Han vill inte äta någon mat men han dricker tre Coca-Cola och petar i sig en påse vingummin. Han är orolig, vankar av och an i den vaniljgula sjukhuskorridoren. Han säger att han har självmordstankar plötsligt, och tillägger: men du behöver inte vara orolig. Det ilar till inuti mig, som när kniven slinter mot tallriken. Jag säger att jag finns här, alltid, och att allt kommer att bli bra. Allt kommer att bli bra.

Efter tio timmar får han träffa en läkare, som inte kan hitta något fel. När vi lämnar sjukhuset är Erik ändå lättare på något sätt. Han känns nästan som vanligt. Vi promenerar hemåt under almarna, sensommarluften är fuktig och varm även fast det är mitt i natten och jag lägger armen om honom, drar handen genom hans burriga hår och säger att nu ska vi fixa det här tillsammans och jag kommer dra upp dig ur den här svarta brunnen som du fastnat i, det lovar jag.

Det är sista gången vi ses. 

 

Arbetslöshet, isolering och sorg är allvarliga riskfaktorer. De senaste månaderna har samtalen till Självmordslinjen, som drivs av föreningen Mind, mer än fördubblats jämfört med samma period förra året, rapporterade TV4 nyligen. Men från och med nu kommer Självmordslinjen – tack vare en donation från Tim Bergling Foundation – att hålla öppet dygnet runt, och därmed kunna ta emot fler samtal.

 

När jag fick samtalet, när Linus ringde och berättade, hände ingenting särskilt alls. Golvet rasade inte under mig, knäna började inte skaka, världen föll inte undan. Tvärtom. Barnen fortsatte springa runt mina ben, bilarna fortsatte krypa förbi nere på gatan, inga mörka moln tornade upp sig på himlen. Det vackra kvällsljuset fortsatte rinna in genom fönstret. Nej, sa jag, det är inte sant. Det kan inte vara sant. Jo, sa Linus, lugn på rösten, som en stenstod.  

 

I en ny studie har forskare undersökt alla suicidfall som anmäldes enligt Lex Maria till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) under 2015, skriver tidningen Dagens Medicin. Resultaten visar att brister i sjukvården, i över hälften av fallen, har varit en bidragande faktor. Exemplen gäller bland annat otillräcklig eller fördröjd farmakologisk behandling och missvisande suicidriskbedömning.

 

En av Eriks finaste egenskaper var att han älskade oss, vi som fick vara hans nära vänner, för de vi var, inte för de vi ville framstå som. Han älskade alla våra sidor, även de kantiga och knepiga. Jonatan sa efter begravningen att när Erik dog var det som om alla färger försvann, att det var som om han plötsligt såg världen i svartvitt.

Jag undrar ibland hur Erik hade reagerat på den här pandemin. På monotonin och isoleringen. Kanske hade han klarat det bra, kanske hade äntligen haft en perfekt ursäkt att ställa in allt och vila ut ordentligt, och sedan komma ut på andra sidan med nytt hopp om livet. Förmodligen hade det varit precis tvärtom. Förmodligen hade han känt sig oändligt ensam. 

 

En framstående epidemiolog säger i en intervju med SVT att han befarar att den ekonomiska kris som världen nu hamnat i också kommer att kosta många människoliv. "Det finns en tydlig koppling mellan arbetslöshet och ökad risk för självmord. Tidigare forskning har visat att människor som förlorar jobbet löper 20 procent högre risk att dö jämfört med människor i samma samhällsklass men som har ett arbete. Att förlora sin inkomst och sociala ställning och relationer är oerhört stressande och kan ha akuta effekter på människors hälsa."


Aldrig ska vi öppna köksfönstret i stugan på vid gavel och känna de jämna, fladdrande vindarna jaga in från havet. Aldrig ska vi planera en ny USA-resa. Aldrig ska vi psyka varandra under en fotbollsmatch på tv-spelet. Aldrig ska vi dricka en öl för mycket en regnig onsdagskväll på den där sömniga kvarterskrogen. Aldrig ska vi lyssna på en ny Håkan-skiva tillsammans. Aldrig ska vi tala vårt ett eget språk, skoja med vår egen humor, drömma våra egna drömmar. De säger att jag ska vara glad för att jag fick ha en så fin vän så nära, under så många år. Men allt jag önskar är att du var här nu. 



© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2020