2020-08-16 Dagens Nyheter, Uppsving för radioteatern


När coronaviruset tvingade teatrarna att stänga valde många att göra radioteater i stället. Bland dem som storsatsar finns Sveriges Radio och Spotify. DN har besökt podden ”Dramaqueen”, ett av många exempel på uppsvinget för drama i ljudform. 


Digitaliseringen har omprövat vårt sätt att konsumera kultur under lång tid. Streamingjättar som Netflix och HBO revolutionerade film- och tv-tittandet. Och tack vare smartphones har ljudboken blivit en miljardindustri. Nu pekar allt mot att turen, på allvar, kommit till drama. Sveriges Radio Drama, som under de senaste åren storsatsat på genren, har på kort tid fördubblat sin poddpublik. Det första avsnittet av radiodramat "Fallet Alma Diaz" som lades ut i april, har strax under 200 000 unika lyssnare. En publiksiffra som de flesta svenska biofilmer bara kan drömma om. Moa Gammel, konstnärligt utvecklingsansvarig på Sveriges Radio Drama, säger att genren har fått en skjuts i och med pandemin.

–  Jag tror absolut att det har bidragit till uppsvinget. När biograferna och teatrarna stängde vände sig folk till andra plattformar för drama. Vi har aldrig tidigare haft så många lyssningar på våra dramaproduktioner som under de senaste månaderna, säger Moa Gammel, som även arbetar som regissör och skådespelare.

Både "Fallet Alma Diaz" och "Sviten", en mordgåta i åtta delar av Denise Rudberg och Mikaela Bley, hamnade på topp 10-listan på Poddindex (den branschgemensamma topplistan över Sveriges mest lyssnade podcasts). Sveriges Radios nya dramaavdelning – en slags modern utbyggnad av anrika Radioteatern som inledde sina sändningar 1929 – drog igång för fyra år sedan. Men genren blir fortfarande styvmoderligt behandlad i offentligheten, menar Moa Gammel.

– Det är sällan våra dramaproduktioner recenseras på kultursidorna till exempel. Men jag är övertygad om att utvecklingen kommer att gå en liknande väg som samtals- och intervjupoddarna, som för tio år sedan inte togs på allvar riktigt, men idag har en etablerad roll. Ljudmediet har överlag en enorm potential, medan rörlig bild är mättat på ett annat sätt, säger Moa Gammel.

Om ljuddramat i Sverige är en liten skärgårdsbåt som just börjat få upp farten, så har   genren redan utvecklats till en atlantångare i USA. Amazons ljudtjänst Audible, som snart kommer till Sverige, pumpar ut påkostade och stjärnspäckade dramaproduktioner. "When you finish saving the world" med "Stranger Things"-skådisen Finn Wolfhard i en av huvudrollerna, uppmärksammades stort i USA när den hade premiär nyligen. "Tänjer på gränserna för vad ljuddramat kan göra", tyckte New York Times om den drygt fem timmar långa serien, som produceras av "The Social Network"-stjärnan Jesse Eisenberg. Ett annat tecken på den pågående vitaliseringen av ljudmediet är att Spotify nyligen börjat producera egna dramatiserade poddserier, som kommer ha premiär i början av nästa år. Även landets teatrar har i allt högre utsträckning börjat experimentera med en modern form av radioteater. Östgötateatern gjorde radioteater av William Shakespeares "Slutet gott, allting gott", när pandemin fällde krokben för scenversionen. Även barn- och ungdomsscenen Unga Klara skulle  ha gästspelat på tre skolor i Skellefteå med föreställningen "Ögonblicket", men tvingades ställa in av samma skäl. Lösningen blev istället ett ljudverk, som lades ut via "Unga Klara on demand". Teater Halland hade precis inlett sin utsålda Sverige-turné med Jane Austens "Stolthet och fördom" när pandemin bröt ut. Besvikelsen var naturligtvis stor, säger Anna Sjövall, vd, konstnärlig ledare och regissör på Teater Halland.  

– Luften gick först ur oss, men så ringde de från P4 Halland och frågade om vi ville göra en radioföljetong och det ville vi såklart.

Den stora utmaningen enligt Anna Sjövall, som skrev den unika radioversionen av pjäsen, var att arbeta med just P4-formatet. Med ingångar på fyra minuter och insprängd populärmusik däremellan.

– Eftersom skådespelarna byter roller och alla roller spelas av män i vår version, ville vi förstås göra allt för att hjälpa publiken att hänga med. Då gällde det att, trots begränsningar, göra historien rättvisa och få publiken att fortsätta lyssna. Vi har bara fått positiv respons, många har sagt att de uppskattade en sommarföljetong och flera har sagt att de vill se scenversionen när vi tar upp den igen 2022.

Anna Sjövall säger att projektet har gett mersmak.

– Det är roligt att hitta nya publikgrupper och nå ut i nya medier, men det är viktigt att vi håller lika hög kvalitet i våra digitala projekt som vi gör i vanliga fall. Det gäller att inte dras med i tempot som tekniken lockar till och våga bromsa ibland också, säger Anna Sjövall.

I en dansk galonsoffa utanför den nya dramatikpodden "Dramaqueens" studio, vid foten av Mariaberget på Södermalm, sitter skådespelaren Ann Petrén och förklarar att det knappast fanns någon djupare tanke när hon i våras tackade ja till att göra poddteater av Lars Noréns "De sista rummen".

– Jag tänkte bara: om Gunilla har tackat ja, då får väl jag också göra det!

Gunilla Röör, som sitter bredvid, skrattar så att det ekar mellan husväggarna på Timmermansgatan. Ingen av skådespelarna visste riktigt vad de gav sig in på, säger de, när "Dramaqueens" konstnärliga ledare Rebecca Örtman ringde. Den stora skillnaden med det här projektet mot hur de normalt arbetar, var att det gick så snabbt, säger Ann Petrén.

– På teatern är det normalt åtta veckors repetitionstid. Och allt ska sitta perfekt. När man är van att jobba på det sättet så kan det finnas en längtan efter att göra något på uppstuds. Och att få ut det till publiken direkt. Det fanns något befriande i det där med "Dramaqueen" – att vi bara körde på.

Gunilla Röör, som medverkar i den 19 minuter improviserade Lars Norén-läsningen, tillsammans med Johan Ulveson och Shebly Niavarani, håller med.

– Det var så spontant, och det var också det som var roligt. Vi konstnärer håller ju oavbrutet på med att försöka hitta sätt att kommunicera. En läsning av en pjäs är förstås inte något modernt fenomen, det har funnits i tusen år. Däremot utvecklas tekniken hela tiden.

När teatrarna bommade igen i våras skred Rebecca Örtman, som är regissör och dramatiker, till verket.

– Plötsligt var branschen helt låst. Så det var ett tacksamt läge att dra igång "Dramaqueen", som jag funderat på så länge. Det var mycket enklare än det hade varit annars. Till exempel att få tag i de bästa skådespelarna. Alla klättrade ju på väggarna, frustrerade över att inte få göra någonting.

Som folkbildande grädde på poddmoset publicerar "Dramaqueen" också ett fördjupande samtal i samband med varje avsnitt. Nu senast om Lars Norén. Hur kan man nå en ny publik med dramatik? Det är en fråga som Rebecca Örtman grubblat en hel del på. Med hjälp av digitala medier vill hon locka andra målgrupper, de som kanske normalt inte söker sig till teatersalongerna.

– Ljudboksbranschen är ju enorm, och bred, medan utbudet för ljuddrama är så begränsat. Det vill jag vara med och förändra. När det är flera skådespelare som läser blir det så rikt.

Nästa "Dramaqueen"-produktion blir ett drama som utgår ifrån Astrid Lindgrens fredstal "Aldrig våld",  talet hon höll 1978 när hon tog emot tyska bokhandelns fredspris. Dramatik i digital förpackning är början på en ny gyllene epok för ljudmediet, menar Rebecca Örtman.

– Jag ser det som ett startskott. På sikt hoppas jag att vi får ett rikt bibliotek av dramatik som går att ladda ner. Och lyssna på medan man diskar, eller väntar på bussen.


© kellmanlarsson.se + Good Feeling Design 2020